Jönköping
En dimmig flackande bild av taket till tunneln som förbinder perrong 1 med bussterminalen. Taket var vitmålad cement. Tror jag. Stilnocten gjorde det svårt att urskilja och fokusera. Icke desto mindre är detta mitt sista minne av tunneln som gett mig fett med minnen dom senaste 3 åren; Alla iskalla vintermorgnar man tillbringat på trappan och skållat sin tunga på choklad från pressbyrån i väntan på bussen. Alla sprinterlopp till avgående tåg, och alla Ica-kassar man kånkat sönder händerna med då man tvingades mardrömspendla med 3 byten mellan Sollentuna och Väsby.
Jag kommer egentligen inte sakna nåt av dom minnena. Vet inte ens varför dom fick så mycket utrymme i denna dagbok. Antar att jag är bitter för att hela min trygghet i Stockholm på bara några veckor bytts ut till motsatsen, och vårdar alla minnen från Stockholm ömt. Bra som dåliga. Detta har hänt:
1. Har lagt av med piller helt, om man bortser från den occasionella (vet ej om det ordet fanns, men nu gör det det...) Stilnocten, vilket jag bara tar för att jag har dom kvar plus att jag fan är värd en hallis eller två. Annars är 2-3 års medicinberoende nu lika passe som den skållande pressbyråchokladen. Har redan börjat känna av det genom att jag får fler panikattacker än vanligt. Dubbelt så mycket mer ångest än vanligt.
2. Bytt jobb. Pga att en del dagboksläsare den senaste tiden utnyttjat min dagbok för att använda den mot mig, så vågar jag ej skriva mer om detta i den öppna. Allting som rör mitt jobb kommer bara kunna läsas i den dolda. Jag har inga spärrar eller hämningar när det gäller mig själv i dagboken, men när andra i min närhet riskerar att bli offer för att några internetgalningar stör sig på MIG, så drar jag gränsen. Fråga inte vad jag jobbar med, du kommer ändå aldrig att få ett svar. Mer om jobbets plågor kommer i nästa (dolda) dagbok.
3. En helvetisk flytt står på schemat om 2 dagar. Redan innan har det varit sjukt mycket planering, mycket som gått snett på alla sätt. Är redan innan den ens börjat ett fullfjädrat nervvrak.
***
Jönköping är en mycket kallare stad än Stockholm. Redan innan jag ens flyttat till Stockholm 2002, så hade jag tills dess hakat på länsrasismen och vanföreställningarna som övriga landet hade om huvudstaden. Stockholmare var dryga, dumma, självupptagna och levde i sin egen värld. Detta får man lära sig sedan barnsben. Och man går på det. Kaaanske är 08:orna som den spänniga killen i Norrlands Guld-reklamen. Som bäst.
Men upptäckte ju snart att så inte är fallet. Faktum är att det inte finns något trevligare och artigare folk i Sverige än just stockholmare. Stan är full av kärlek och avspändhet. Ingen tror att dom är mer än nån annan. Det finns en ständig gladhet i länet.
Där har Jönköping mycket att lära. Har bara varit där i två veckor men vill redan inte veta av staden eller dess befolkning mer. Ta bara Hell Hotell (se tidigare dagbok). När jag i måndags gick in i receptionen blängde tjejen surt på mig. Tjejen som sa att jag kunde ha kvar mina saker på rummet över helgen, trots att det skulle bo folk där. Jag var väldigt noga med att inte låta sur på henne alls, eller som jag skvallrade, men jag var ju tvungen att förklara inför hennes kollegor som jobbade den dagen varför jag inte packat. Och ville själv ha en förklaring på vad alla mina saker gjorde ihoprafsade i en stor hög. Minnet av min tandborste liggandes på min fotfil kan jag fortfarande klara mig utan. Så även OM jag uppträtt surt, vilket jag inte hade, så hade det varit förståeligt.
Men nu blänger hon som sagt bara. Från att ha kunnat småprata om kvällarna och varit glad och avspänd, till att ta långa omvägar så fort jag visade mig. När jag sa hej då till dom andra så vände hon ryggen till och gick därifrån. Och jag som tyckte synd om henne när en dryg snobb skällde ut henne på min första dag. Då stod hon bara och tog emot skit. Kanske man en gång för alla borde lära sig att köra med folk. Det verkar ju vara ända sättet att få respekt.
Nåja. Inte enda kanske. Pengar funkar också. Var på IKEA nästa dag för att bestämma mig för en soffa. Jag har tillbringat dag efter dag på deras soffavdelning, men ändå inte hittat nån som passade. Var till slut inne på att ta en vit rätt cool tygsoffa. bara för att ha nån. Frågade en ”Lisa” om hjälp, och hon bad mig vänta... jag väntade... sedan gick hon förbi mig 10 minuter senare, och utbrast ”Ja just det ja!” när hon såg mig... smooth. Frågade några dumma frågor om tyg och saldo. Hon verkade måttligt intresserad. Jag sa tack för hjälpen och funderade vidare. Insåg då att den enda soffan som jag vill ha var Vreta, tydligen deras Rolls Royce bland lädersoffor, och kostade därefter. Lisa gick förbi efter 20 minuter och frågade på slentrian om jag hittat nåt. ”Mm, jag tar en Vreta...” sa jag. Jävlar vad fart hon fick. Röstläget blev glatt och serviceminded. Jaja. Jag köper gärna respekten. Same shit.
Sedan ringde jag Jönköpings Trafikupplysning för att få restips. Killen jag pratade med hade direkt ”Jagtjänaruseltochbetermigdärefterochdessutomskaja gsnartsluta”. Fick mig att vilja be om ursäkt att jag ens fanns. När jag vänligt frågade om en sak han var otydlig över, så skrek han ”MEN HÖRDE DU INTE VAD JAG SA?!”.
Taxikillen Mohammed jag ringde till sa han skulle komma om en kvart. efter 20 minuter ringer han och säger att han inte kan komma alls. Han har även ”ringt runt” till alla andra taxikonkurrenter, men ingen kunde komma innan klockan 14:00. Så då skulle jag missa tåget hem till Stockholm trots att jag var ute nästan 2 timmar innan. Rindge själv upp en annan firma, och dom kunde ha en bil på plats inom 15 minuter. Märkligt.
Fattar inte hur jag lyckas dra till mig alla freaks. Blir så jävla trött på bonnläpparna och hela siesta-mentaliteten. Hela staden känns som en flunkande hemkunskapsredovisning i åttan. Nä, Jönköping är nog en stad där man får köra sitt eget race som person och konsument. Eller iallafall gå in i butiker och serviceställen med inställningen att inte få bra bemötande, på sin höjd sin produkt.
Handlederna skakar. Ny panikångestattack på G. Skriver mer om jobbet i min dolda dagbok imorgon.
Jag kommer egentligen inte sakna nåt av dom minnena. Vet inte ens varför dom fick så mycket utrymme i denna dagbok. Antar att jag är bitter för att hela min trygghet i Stockholm på bara några veckor bytts ut till motsatsen, och vårdar alla minnen från Stockholm ömt. Bra som dåliga. Detta har hänt:
1. Har lagt av med piller helt, om man bortser från den occasionella (vet ej om det ordet fanns, men nu gör det det...) Stilnocten, vilket jag bara tar för att jag har dom kvar plus att jag fan är värd en hallis eller två. Annars är 2-3 års medicinberoende nu lika passe som den skållande pressbyråchokladen. Har redan börjat känna av det genom att jag får fler panikattacker än vanligt. Dubbelt så mycket mer ångest än vanligt.
2. Bytt jobb. Pga att en del dagboksläsare den senaste tiden utnyttjat min dagbok för att använda den mot mig, så vågar jag ej skriva mer om detta i den öppna. Allting som rör mitt jobb kommer bara kunna läsas i den dolda. Jag har inga spärrar eller hämningar när det gäller mig själv i dagboken, men när andra i min närhet riskerar att bli offer för att några internetgalningar stör sig på MIG, så drar jag gränsen. Fråga inte vad jag jobbar med, du kommer ändå aldrig att få ett svar. Mer om jobbets plågor kommer i nästa (dolda) dagbok.
3. En helvetisk flytt står på schemat om 2 dagar. Redan innan har det varit sjukt mycket planering, mycket som gått snett på alla sätt. Är redan innan den ens börjat ett fullfjädrat nervvrak.
***
Jönköping är en mycket kallare stad än Stockholm. Redan innan jag ens flyttat till Stockholm 2002, så hade jag tills dess hakat på länsrasismen och vanföreställningarna som övriga landet hade om huvudstaden. Stockholmare var dryga, dumma, självupptagna och levde i sin egen värld. Detta får man lära sig sedan barnsben. Och man går på det. Kaaanske är 08:orna som den spänniga killen i Norrlands Guld-reklamen. Som bäst.
Men upptäckte ju snart att så inte är fallet. Faktum är att det inte finns något trevligare och artigare folk i Sverige än just stockholmare. Stan är full av kärlek och avspändhet. Ingen tror att dom är mer än nån annan. Det finns en ständig gladhet i länet.
Där har Jönköping mycket att lära. Har bara varit där i två veckor men vill redan inte veta av staden eller dess befolkning mer. Ta bara Hell Hotell (se tidigare dagbok). När jag i måndags gick in i receptionen blängde tjejen surt på mig. Tjejen som sa att jag kunde ha kvar mina saker på rummet över helgen, trots att det skulle bo folk där. Jag var väldigt noga med att inte låta sur på henne alls, eller som jag skvallrade, men jag var ju tvungen att förklara inför hennes kollegor som jobbade den dagen varför jag inte packat. Och ville själv ha en förklaring på vad alla mina saker gjorde ihoprafsade i en stor hög. Minnet av min tandborste liggandes på min fotfil kan jag fortfarande klara mig utan. Så även OM jag uppträtt surt, vilket jag inte hade, så hade det varit förståeligt.
Men nu blänger hon som sagt bara. Från att ha kunnat småprata om kvällarna och varit glad och avspänd, till att ta långa omvägar så fort jag visade mig. När jag sa hej då till dom andra så vände hon ryggen till och gick därifrån. Och jag som tyckte synd om henne när en dryg snobb skällde ut henne på min första dag. Då stod hon bara och tog emot skit. Kanske man en gång för alla borde lära sig att köra med folk. Det verkar ju vara ända sättet att få respekt.
Nåja. Inte enda kanske. Pengar funkar också. Var på IKEA nästa dag för att bestämma mig för en soffa. Jag har tillbringat dag efter dag på deras soffavdelning, men ändå inte hittat nån som passade. Var till slut inne på att ta en vit rätt cool tygsoffa. bara för att ha nån. Frågade en ”Lisa” om hjälp, och hon bad mig vänta... jag väntade... sedan gick hon förbi mig 10 minuter senare, och utbrast ”Ja just det ja!” när hon såg mig... smooth. Frågade några dumma frågor om tyg och saldo. Hon verkade måttligt intresserad. Jag sa tack för hjälpen och funderade vidare. Insåg då att den enda soffan som jag vill ha var Vreta, tydligen deras Rolls Royce bland lädersoffor, och kostade därefter. Lisa gick förbi efter 20 minuter och frågade på slentrian om jag hittat nåt. ”Mm, jag tar en Vreta...” sa jag. Jävlar vad fart hon fick. Röstläget blev glatt och serviceminded. Jaja. Jag köper gärna respekten. Same shit.
Sedan ringde jag Jönköpings Trafikupplysning för att få restips. Killen jag pratade med hade direkt ”Jagtjänaruseltochbetermigdärefterochdessutomskaja gsnartsluta”. Fick mig att vilja be om ursäkt att jag ens fanns. När jag vänligt frågade om en sak han var otydlig över, så skrek han ”MEN HÖRDE DU INTE VAD JAG SA?!”.
Taxikillen Mohammed jag ringde till sa han skulle komma om en kvart. efter 20 minuter ringer han och säger att han inte kan komma alls. Han har även ”ringt runt” till alla andra taxikonkurrenter, men ingen kunde komma innan klockan 14:00. Så då skulle jag missa tåget hem till Stockholm trots att jag var ute nästan 2 timmar innan. Rindge själv upp en annan firma, och dom kunde ha en bil på plats inom 15 minuter. Märkligt.
Fattar inte hur jag lyckas dra till mig alla freaks. Blir så jävla trött på bonnläpparna och hela siesta-mentaliteten. Hela staden känns som en flunkande hemkunskapsredovisning i åttan. Nä, Jönköping är nog en stad där man får köra sitt eget race som person och konsument. Eller iallafall gå in i butiker och serviceställen med inställningen att inte få bra bemötande, på sin höjd sin produkt.
Handlederna skakar. Ny panikångestattack på G. Skriver mer om jobbet i min dolda dagbok imorgon.
posted by Lita at 2:53 PM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home