Kostsamma sockerkickar

Står i kassakön i blodsugarbutiken Vivo. 5 minuter innan stängning. Insett att jag kommer behöva sockerkickar inatt, och fixar jag inget godis innan 8-slaget så får jag hålla till godo med livets sötma, hence ingenting alls. Bara 1 pers före mig i kön. En alkis med läderjacka och grått skägg. Kassörskan är precis fyllda 20. Inget direkt ras, men knappast nåt showpiece heller. Hon tuggummituggande blondnedslag sitter vid utgången och väntar på att hon ska gå av sitt skift, så dom kan påbörja helgens jakt på stock. ”Vill du sen en söt grej?” väser alkisen, drar ner dragkedjan och ut kommer en liten tass fram. Jag sneglar på tassen, sen på tjejen, som frammanar ett leende som tyx säga ”bara 5 minuter till av den här skiten sen får jag festa”. Min tur. Till min förvåning säger hon inte hej, något som övriga sveriges kassatjejer får lära sig på första lektionen, på första dagen innan ciggpausen. Skiter i det förtillfället. Har mina cocospuffar. Kortet funkar inte, pga deras kortläsare är kaiko. Ger henne mitt kort och säger bestämt ”slå in den manuellt istället” och ger henne mitt leg samtidigt. Bättre att förekomma än att förekommas. Tänker i min dumhet när hon står där att fan vilken bra kund jag är, vet rutinerna, leg utan att hon behöver fråga och inga hundvalpar under jackan. Nu ska jag bara önska henne trevlig helg också. Jag går bort för att stoppa på godiset. ”Du måste skriva på här också!” säger hon smått panikartat. Jag ger frammanar ett leende som säger ”Jag vet. Jag skulle bara lasta på. Jag kommer till det gumman”, men i och med att jag redan börjat gå mot henne innan hon ens påbörjade meningen, samt det faktum att hon inte verkar vara den som kan tolka leenden, annat när en kille just sprutat ner henne en fredagsnatt, så droppar jag eventuella orala svar och tankar kring ämnet ganska snabbt. ”Trevlig helg” säger jag, och detta är första gången jag säger det utan att få höra det tillbaka. INser när jag är på väg ut att hon just sett ner på mig. Försöker snabbt analysera varför, men kommer inte fram till något. ”Jävla hora” viskar jag för mig själv när jag går ut ur butiken, och kan ana hennes väninnas blick. Är inte så mycket irriterad över henne, mer för att jag för några sekunder sänkte mig till hennes nivå, och blev underskattad. Det finns inget förargligare att sänka sig till en lägre nivå, och omedvetet ge folk chans att trampa på en. Men som ordspråket säger, mister du en kassatjej står dig 1000 åter. Nästa gång hon står där ska hon få helvetet på ett silverfat. Instinct is back.