I’m not fat, I’m bigboned!

”I’m not fat, I’m bigboned!” sade South Parks Eric Cartman för längesedan med sin egen irriterande, grötiga stämma, då det antyddes att han var tjock. Är även en återkommande fras från undertecknads käft på fester då ölen får tala. Kan nämligen imitera lilla Eric relativt likt, och i brist på bättre får det agera partytrick och isbrytare. Idag när jag står i Sollentunas galleria och tillryggalagt ett nätt antal klädbutiker, utan att hitta så mycket som ett passande par tubsockar, så ställer jag mig själv ovannämnda fråga. Var på jakt efter ett par highwaterbyxor, eller surfarshorts som dom kallas i folkmun. Och visst, dom finns överallt. I alla färger, sorter och material. Men ingen storlek för Marcus. Inte ens i närheten. Egentligen visste jag detta innan. Det är inte första jakten efter sådana i år. Eller ens detta milleniumet. Men hoppet sägs vara det sista som överger människan. Frågar några av expediterna om det finns i min storlek, om dom kommer ta in i framtiden, eller om dom ska börja prodda sådana överhuvudtaget. Får inget konkret svar. Och hur ska dom veta sånt egentligen, än mindre hållas ansvariga för att jag får gå i Y-front hela sommaren om jag tvunget vill ha benen fria? För varje avklarad affär, så blir jag alltmer dyster. Inte bara pga avsaknaden av kläder i min size, utan just det faktum att det inte finns nånting någonstans whatsofuckingever.
Och det är i denna stund som jag frågar mig själv, är jag tjock, eller har jag bara stor benstomme? Det sistnämnda låter lika patetiskt som det första. Men jag väljer ändå att tro på det... Jag har alltid lidit för mina extra kilon, även om jag inte vill se mig som tjock eller fet, mer biffig. Men det går ändå inte en dag utan att jag mår dåligt över min kropp. Och extra påtagligt blir det dagar som dessa. Ensam, bigboned, svettandes i ett köpcentra med äckliga folk och diskriminerande klädbutiker så långt ögat når. Ångest. Inser nederlaget, och för att göra det komplett så gör jag ett besök på Burger King innan jag lämnar brottsplatsen. Klädernas icke-existens är en uppenbar bekräftelse på hur fel kropp jag har enligt samhället. Dom är fortfarande bara råvara på ett bomullsplantage i Sydamerika. Hamburgaren är här nu. You do the math.