Psychos do not explode in sunlight

Är på hemfärd i en nästan öde buss 533, så när som på en neger och en jugge, som intagit platsen bredvid mig på motsatt sida gången, näst längst bak. Jag stirrar bistert ut på byggnaderna som susar förbi, till ljudet av negerns mumlande. Han pratar, juggen lyssnar. Det blir klart efter 5 minuter i deras sällskap. Han gestikulerar ivrigt, pratar högljutt och nästan enbart på afrikanska, förutom ett och annat engelskt ord som slinker emellan. Jag har fått ge vika för värmen, och har dagen till ära uppkavlade ärmar, och blottar för tredje dagen på flera år helt ogenerat min ärrprydda arm, som i vanliga fall preciiis skulle dolts utav t-shirten.

Plötsligt ser jag i ögonvrån hur negern på andra sidan pekar på mig. Jag intalar mig själv att jag bara är paranoid. Men det är jag inte. Han pekar på mig samtidigt som en afrikansk rotvältska väller ur hans gom. Han fortsätter med att peka på sin egen arm, pensla med fingret på den, peka tillbaka på mig, mumla ”psycho”, varpå han avrundar med att göra Lena PHs dansrutin till refrängen av Delirium, dvs peka på sitt huvud med pekfingret och snurra runt det ett par varv. Tycker mig t.o.m. höra hur han visslar parallellt med att han gör det sistnämnda. Detta är för bra för att bara passera. Jag vänder mitt huvud 90 grader, med världens kaxigaste leende på läpparna, och frågar honom iskallt: ”Ursäkta, vad sa du?”. Oops. Trodde han inte jag visste vad psycho betydde? Han klamrar sig fast i sitt hörne, och tycks i mina ögon krympa några storlekar. Om det nu är möjligt, för han var från början 2 huvuden kortare än mig. Och för honom, så är jag ju ett psycho. Jag släpper honom inte med blicken när jag inväntar mitt svar, och heller inte mitt leende. Det gör honom osäker. Han är tyst i flera sekunder, men vågar inte ens blinka. Till slut kommer några få ord ut honom...”its good”...”its hot”...”you know” säger han och pekar på min arm. Kan ärligt talat inte sluta le. Men jag släpper honom från kroken för denna gången. Jag vrider tillbaks mitt huvud i ursprungsläge och säger, mest för mig själv... ”det är lugnt...jag ÄR ett psycho...”.

Trots att jag inte kan ett ord afrikanska, så vet jag att han bytte ämne efter det. Inte för att jag hade tänkt flyga på honom. Jag hade kunnat. I aggressionens namn. Kanske lyckats slå mig till en vårdplats om inte annat. Men jag har en bra dag idag. Dessutom hade han rätt; jag ÄR ett psycho. Ingen vits att puckla på nån för att han säger sanningen. Börjar dock genast hata mig själv för att jag inte kom på nåt coolare att säga. ”psychos do not explode in sunlight” borde jag sagt. George Clooneys odöliga replik från From Dusk Till Dawn. Men det är försent. Nåväl. Det går fler bussar.