Rånad av snuten

Fick påhälsning av snuten i onsdags. Låg facedown i tangentbordet, med norra halvklotets alla demoner dansandes i mitt kranium. Demonerna hade storkalas, och just ordnat mig några patetiska försök till uppskurna handleder, då jag hörde ”Marcus, är du där?! Detta är polisen”. Diskret. Ropa lite högre. Tror inte tant Agda på 17:e våningen i koma hörde dig riktigt... jag svarar inte. kanintevillinteharintelust. Dom tränger sig in, och fortsätter ropa mitt namn. Som om min 2:a var den enorma jävla gruvan i Sagan Om Ringen, och enda chansen att hitta mig var att ropa mitt namn typ. Ligger fortfarande facedown, och hör hur rösterna plötsligt är i samma rum som mig. En kvinna och en man. Kvinnan lyfter mitt svettiga, rödspränga huvud med ett grepp om bakhuvudet med enhand. Jag tittar tomt ut i luften. ”Har du kniv på dig?!” skrikfrågar den manliga delen av Kling & Klang. ”Hurså, behöver du en?”, frågar jag direkt, fortfarande stirrandes i intet. Tydligen hade inte den kraftigaste panikattacken i mitt liv berövat mig från min spydiga humor. Snuten kommer av sig lite, och svarar med låg röst ”näe... det var inte så jag menade”... 2 minuter senare stapplar ambulanspersonalen in. Dom drar med mig ut och hyser in mig i ambulansen. För andra gången inom loppet av 48 timmar. En tjej vid namn Birgitta sitter bak med mig och pratar med mig. Hon är snäll. Väl på St görans psykakut (ni som bor i sthlm och mår dåligt, jag kan inte nog varna er för denna plats. Helvetet själv har bättre care än St Görans psykakut. Det är inget jag dömer på ett besök, har som sagt några visister där på mitt samvete, men oavsett vem du träffar, när du träffar dom, och hur du mår, så behandlar du alltid som en tuggummi under en stilettklack).
Väl där slussas jag över till andra sidan stan, Danderyds sjukhus. Där lyckas jag förhandla mig hem, och bara några timmar efter snuten bankade på dörren, så är jag i min ungkarlslya igen. Nästa morgon masar jag iväg mig till jobbet, och upptäcker hur jävla svårt det är att dölja ärr på handlederna. Men min plan B, att katten klöste mig när jag skulle duscha honom, finns tryggt utarbetad. Går upp 5:40, börjar jobba 7:00, slutar 20:00, hemma 21:00. Bättre skydd från sig själv finns inte. Några dagar senare är ångesten och leker med mig igen. Upptäcker till min fasa att snuten tagit hela mitt private stash av stesolid och stilnoct. Det starkaste jag har hemma nu är 2 paket jäst, med utgånget datum. Och dom smakar inget vidare, nej, det gör dom inte min ssskatt. Måste hälsa på sssnuten, jaja, det ska vi minsssann.