The cult [PG18]

Kommer hem efter min vansinnesvecka och möts av en oroväckande stor hög reklam och räkningar. Har jobbat 7:00 - 20:00 i princip varenda dag från måndag. Lägg till moms, och pendling på 2 X 1 timme dagligen. På eget initiativ. Och det roliga är att jag inte får betalt alls för dom extra timmarna. Jag får inte en krona. Och då menar jag inte bara i övertid, utan inte något överhuvudtaget. Alls. Nada Zip Zero Zilch. Ändå skulle jag inte vilja ha dom ogjorda. Inte ens när jag idag gick runt på jobbet och skrek fitta till höger och vänster, med mer påsar under ögonen än det finns i kassan på Konsum. Jobbet har blivit min räddning från mig själv. Konceptet är lika patetiskt som det är enkelt; Jobba varje vaken timma. När jag jobbar kan jag inte skada mig själv. Varken psykiskt eller fysiskt. I brist på fungerande psykvård, och legalisering av Shakira-ciggarrer, så får det bli så. Verkligheten för mig är bara en transportsträcka på kvällen och morgonen från och till jobbet. Får ingen socialkontakt whatsofuckingever. Är som seriemördaren i Se7en, minus liken. Säger inte att jag gillar det, eller ens kan leva med det i längden. Men min idealtjej lär ändå dimpa ner i knät på mig anyday när jag sitter här och skriver. Tilltro måste vi ha, jaja min skatt, det måste vi ha.

30 pers läser min dagbok varje dag. Nästan ingen av dom mailar eller messar mig efter. Deprimerande. Som ett billigt onenightstand som man är intim med, visar sin mest privata sida, sedan hör dom inte av sig efteråt. Kollar man runt lite bland stammisarna så ser man ett nätverk av massa människor runt 25-30 bast, som alla gett sig fan på att skriva salta dagböcker, skapa relationer med varann, och berömma varann i gästböcker över hur bra dom är. Säg att 1 pers har 10 av dessa på sin vännerlista. Kollar man på var och ett av namnen så har dessa personer exakt samma 10 personer som vänner, givetvis med undantag för sig själva. Och kollar man dessutom i deras jästbökker så är det minst 5 av dessa som under dagen skrivit hur bra dom är. Det går runt och runt. Är som en sekt, en outtalad jävla sekt. ”The cult” kallar jag dom. Har nästlat mig in. Men även om alla i The cult förmodligen ser sig själva som freax och outsiders, så är jag den som verkligen är för freakig för att tilltala den stora massan. På gott och ont. Jag vill också höra hur bra jag är! Gärna dagligen. Egentligen är jag nog bara avundsjuk på dom. Precis som jag är avundsjuk på alla andra jävlar. Men jag skulle aldrig passa in. Som det alltid är. Orka läsa andras dagböcker, orka slicka upp folk i brygga på daglig basis, orka känna glädje. Jag vill bara ha. Och i The cult ger man. För att få. Orka umgås med idioter som aldrig för en sekund ens kan förstå min smärta. Dom skulle överväldigas om dom såg en bråkdel av vad jag känner, och måste slåss mot dagligen. Nu har dom dessutom börjat ragga vänner från min vännerlista. Värsta ebolan ju! Hade ett tag lyckats nästla mig in hos några få i The cult. En av dom skulle jag kunna tänka mig att föda hennes barn, om hon bad mig. Några andra har slutat maila med mig sedan dom fick läste att jag försökte ta livet av mig. Tydligen var jag bara spännande när jag hade normal grad av ångest. Två av dom har blockat mig. En av dom är Satchel, en högstadielärarinna som bara är här för att, citat, ”spionera på mina elever”. Desperat ville hon skapa en relation med mig, för att få läsa min dolda dagbok. ”men inget vän-tjafs eller nåt sånt. Jag vill bara läsa din dagbok, inget annat”. Eh, jaha? Men om jag tar ner byxorna så du kan sätta på mig i röven, samtidigt och sedan kasta mig i ett dike, skulle det funka för slynan? Pfft. Shattafackapp. Nekade förfrågan och sa vid ett icke alltför ångestbesudlat tillfälle så snällt jag kunde att det förmodligen inte skulle funka. Några månader senare träffar jag på slynan igen. Via ”the cult”, som hon nu blivit ullvärdig medlem i... small world. Gör vännerförfrågan ”irritationsobjekt”, då hon uppenbarligen inte vill vara vän. Slynan blir upprörd. Då dyker en annan cultare upp, Satchels webcam6polare RealityBites, som ska ge mig en lektion i jämställdhet. ”Varför är du emot femenism...!! femenism är ju jämställdhet!!...Står ju på din sida att du är emot femenism. Då är du emot jämställdhet också...vill du att kvinnor ska tjäna mindre?! va? äh... du är bara en översittare tror jag.. det hör man ju på dig haha”... ja, det är därför inte ens ordet i jävla sig är könsneutralt....och vad fan kom du ifrån med dina analyser? Samma jävla mygg, vars knän hade vikit sig irl. Lätt att leka kaxig på nätet, men ska man backa upp det så pissar dom ner sig. Jag bangar inte. Lite terapi i form av slag, oavsett om man får eller ger, är inte att förakta. Men han kommer nog aldrig komma i min väg tyvärr. I luven på en av The cults medlemmar. Där rök min biljett till ytliga komplimanger i gästboken på daglig basis. Ända sedan dessa 2 misslyckade aborter torrjuckat på mig har jag vänt ”The cult” ryggen. Och dom mig. Behöver inte dom. Jag har ju Instinct. Ja, min skatt, det har vi.