Porn on the 4th of July
Jag åt precis ananas i duschen.
Ananas... i duschen.
Öppnade en burk Dole, körde ner en gaffel, satta på kranen, sjönk naken ner i kakelhörnet och lät dagens smuts rinna av mig, medans jag fyllde min mage med naturgodis från Costa Rica. Aldrig gjort det förut. Men vill tro att det är en av tusen saker som gör mig till mig.
En annan sak som gör mig mig är mina vredesutbrott. Fråga vemsomhelst som känt mig en längre tid. Alla har dom fått sig en släng av sleven på det ena eller det andra sättet. Jag, och dom drabbade med förmodligen, vill nog se det som irrationella kortslutningar hos vederböranden, men sanningen är förmodligen att det är en serie händelser som till slut knuffar mig över kanten, och resulterar i en blockning, ett tangetbord i väggen eller en rad innovativa svordomar som hade fått kapten Hadoque grön av avund.
Fick ett sådant utbrott på jobbet idag. Alla faktorerna som orsakat utbrottet var för omgivningen lika obefintliga som Gudrun Schymans skönhet. Deras förklaring sträcker sig förmodligen inte längre än att jag ”har ett kvastskaft i röven”. Men det var icke desto mindre ett befogat frispel jag fick. För mig hade varje orsak etsat sig fast och skapat djupa ärr på insidan av min själ, och ilska som dömtsupp under månader projicerades på ett ögonblick på den som begått misstaget att trigga mig genom handling eller ord.
Problemet är bara att delar av min kropp slutar fungera när jag blir så arg. Jag blir högröd i ansiktet, käken darrar, blicken flackar, kroppen skakar. Och meningarna skjuts högljutt och hackigt ur mig, utan nåt egentligt sammanhang. Ingen utom jag som har första parkett till kraniumet kan egentligen förstå logiken och resonemanget. Inte för att jag gråter. Det är kul. Det är rensande. Det är underskattat. Det är oväntat. Och det är återigen en av dessa tusen saker som gör mig till mig.
Och nej, dagens rubrik har inget med inlägget att göra. Faktum är att det inte har nånting med nånting att göra. Bara en tanke på en nanosekund när jag handlade kattmat.
”alla dagar som kom och gick... inte visste jag att det var livet!”
Ananas... i duschen.
Öppnade en burk Dole, körde ner en gaffel, satta på kranen, sjönk naken ner i kakelhörnet och lät dagens smuts rinna av mig, medans jag fyllde min mage med naturgodis från Costa Rica. Aldrig gjort det förut. Men vill tro att det är en av tusen saker som gör mig till mig.
En annan sak som gör mig mig är mina vredesutbrott. Fråga vemsomhelst som känt mig en längre tid. Alla har dom fått sig en släng av sleven på det ena eller det andra sättet. Jag, och dom drabbade med förmodligen, vill nog se det som irrationella kortslutningar hos vederböranden, men sanningen är förmodligen att det är en serie händelser som till slut knuffar mig över kanten, och resulterar i en blockning, ett tangetbord i väggen eller en rad innovativa svordomar som hade fått kapten Hadoque grön av avund.
Fick ett sådant utbrott på jobbet idag. Alla faktorerna som orsakat utbrottet var för omgivningen lika obefintliga som Gudrun Schymans skönhet. Deras förklaring sträcker sig förmodligen inte längre än att jag ”har ett kvastskaft i röven”. Men det var icke desto mindre ett befogat frispel jag fick. För mig hade varje orsak etsat sig fast och skapat djupa ärr på insidan av min själ, och ilska som dömtsupp under månader projicerades på ett ögonblick på den som begått misstaget att trigga mig genom handling eller ord.
Problemet är bara att delar av min kropp slutar fungera när jag blir så arg. Jag blir högröd i ansiktet, käken darrar, blicken flackar, kroppen skakar. Och meningarna skjuts högljutt och hackigt ur mig, utan nåt egentligt sammanhang. Ingen utom jag som har första parkett till kraniumet kan egentligen förstå logiken och resonemanget. Inte för att jag gråter. Det är kul. Det är rensande. Det är underskattat. Det är oväntat. Och det är återigen en av dessa tusen saker som gör mig till mig.
Och nej, dagens rubrik har inget med inlägget att göra. Faktum är att det inte har nånting med nånting att göra. Bara en tanke på en nanosekund när jag handlade kattmat.
”alla dagar som kom och gick... inte visste jag att det var livet!”
posted by Lita at 1:28 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home