Ful rulle

Johanna Sällström blänger på mig. Tillsammans med nån billig William H Macy-kopia.
Ja, inte i egen låg person alltså. Det är bara en av dessa bedövande tråkiga filmposters signerade Sverige.

”Innan Frosten” heter tydligen rullen. Ena halvan av affischen är Sällströms okarismatiska nuna, blekvit och fånstirrandes ut i tomma intet. Jag tror hon ska se allvarlig ut. Bredvid henne är Macy-kopians nuna. Också han stirrandes åt samma håll. Båda två är så förstorade att dom fyller ut hela affischen, och lite till. Under står filmens titel, alltså ”Innan Frosten” med stora politiskt korrekta bokstäver.

Detta ska alltså locka mig att se filmen. Herreugud, vill jag se apatiska människor kan jag kolla i spegeln. För fan, släng in lite ansikten i profil, olika sizar och uttryck, lite blånyanser, en exploderande lastbil eller 2 nedtill och byt för guds skull ut titeln, så slipper ni förlita er på att SF hostar upp bidrag för att finansiera uppföljaren. Att man ska behöva tänka på allt.

”innan Frosten”, ”Under solen”, ”Efter det” och ”Över det där”... min farmor kan komma på bättre titlar. Och hon är död. Och kan vi få se en film som INTE har Jakob Eklund eller Helena Bergström i sig. Jag gillade inte ens Jakobs Van Damme-tolkning första gången, och ville ha licens-pengarna tillbaka efter att ha sett Helena lipa sig igenom sin femtioelfte Nutley-rulle.

Vi är snabba på att klaga på USA, men där finns iallafall mångfalden. I Sverige får inte andra filmer än drama och thrillers proddas. Filmindustrin här är mer kontrollerad än nazityskland var i sin glans dagar. Sverige, fatta att ni suger som filmland. Gör nåt som ni klarar av. Bre mig en macka eller nåt!