Maffiaduo

”Bra bok!” säger jag till bombnedslaget mittemot mig på buss 627. Nickar mot hennes ”Sagan om Ringen” som hon för ögonblicket förlorat sig i. Håller samtidigt upp mitt eget sönderlästa ex av samma bok och ler lite snett. Hon tittar hastigt på min bok, ler artigt tillbaka, men tycks tänka ”om my god, den pratar med mig...”. Damn. Jag som lovade mig själv att inte antasta främlingar mer på bussar. Hur många ignoreringar krävs det egentligen för att man ska lära sig?

Hade det varit en film hade allt varit klappat och klart nu; Samma bok på samma buss på samma gång. Vilket upplägg. Klipp till scenen där vi matar varann med rabarberpaj på nåt sunkigt cafe, utbyter kroppsvätskor och minuterna senare utövar älskog i slowmotion med neonblå bakgrund. True romance. Men nu är det ingen film. Bara ett tradigt liv, som korsats med ett annat tradigt liv. Och det krävs mer än en rolig slump för att komma till första basen dagar som dessa.

Skit samma. Vem behöver fitta? Jag har ju hälsan i behåll... eller nåt. En annan sak jag har är en helt jävla sjuk arbetskamrat som heter Dragan. Han är lite av ett original, såväl till utseende som till sätt. Potatisnäsa, vågit hår som växer lite vart det vill, fjunig tysk porrfilmsregissörmustash, dåsiga pårökta ögon och Rinkebyaccent. Bara att se karlen ger mig ett leende på läpparna. Alla snackar skit om honom på vårat jobb. Lite orättvist, för han är en av få där som verkligen försöker göra sitt bästa. Och en av få som är sig själv. Som idag. När jag passerade ett hörne på jobbet så slet han tag i mig och visade upp 2 ihopbandade DVD-filmer. Scarface och Maffiabröder.

”Vad tycker du?!? Vad gillar du mitt maffiaerbjudande? Jag kallar den ”Maffiaduo”....10 kr rabbat! bara 189 kr!! Denna lär fetslå!!”. Han hade t.o.m. gjort en särskild prislapp där det stod just ”Maffiaduo endast 189 kr!”

Jag står och stirrar ett tag på skapelsen, och ser bakom hans axel att han gjort en hel trave ”maffiaduos”, och tydligen inte skämtar. Jag får t.o.m. reda på att han försökt sälja på varenda en som passerat hans avdelning en maffiaduo. Alltifrån barnfamiljer till pensionärer.

Jag står stum ett tag, och ser att hans leende börjar blekna bort i väntan på mitt svar. Märker att han inte kan ha hört så värst mycket positivt om sin duo hittills från någon...

Jag tar ett djupt andetag och säger... ”Det är ju för fan utmärkt! Bra ide! Bra initativ!”. Vilken hora jag är.

Han döljer sin glädje illa dåligt. ”JA ELLER HUR?!? JAG SÄGER JU DET!!!!” tjuter han glatt och skenar iväg till Agda 65 som står 3 meter ifrån och väljer mellan Pinocchio och Harry Potter. Skakar på huvudet och går därifrån.