Dom 4 dyra

Har fotosession. Med mig själv. Förbannar skräpkameran som inte har självutlösning. För fan. Kamera utan självutlösning år 2004?! T.o.m. JAG har självutlösning. Sedan förbannar jag att jag är singel, och inte har nån flickvän som kan fixa utlösningen åt mig. Tolka det hur du vill.

Bah! Även när jag lyckats knäppa av några bilder, så vill kan jag inte fastna. Jag är nog den mest ofotogeniska person som gått i ett par boxerkallingar. Bild efter bild efter bild. Jag provar allt. Mörkläggning, stekarbrillor, öl, bakgrundsmusik. Släpar t.o.m. dit kattfan för att få lite ”åh så mysig och godhjärtad han måste vara”-atmosför på skiten. Inget funkar. Efter några timmar har all livsglädje jag lagrat upp förbränts lika snabbt som några droppar vatten på en het spisplatta. För vad? För 1001 bilder där jag ser som jag trillat ned från fulträdet och slagit mig på varenda gren ned. Bra prioriteringen. Inget är så effektivt som att fotas, eller handla kläder, om du vill känna dig ful och dum.

Dock är digitalkameran en sak som jag hatälskar. Trots den och minas brister, så har den sina fördelar. Det hade kostat fläsk att göra dom 1001 med en vanlig hederlig kamera. Kommer ihåg på den gamla goda tiden då man träffade brudar på internet. Man sa dom rätta saker, förstod, lyssnade, skämtade och allt var hunkydory. Förr eller senare fick man alltid frågan hur man såg ut. Då visste jag att sagan var slut. Så fort jag visade en bild på mig så slutade tjejen ALLTID höra av sig. Och då hade jag inte välsignats med digitalkameran. Jag fick ner till automaten, pynta 40 spänn av mitt indragna socialbidrag, och be en bön att alla korten kom ut rätt. Vilket dom ju aldrig gjorde. Och även om dom gjort det så hade jag inte haft nån chans ändå.

På kort nr 1 var man inte förberedd, så den smackade av när man ser allmänt dum ut
På kort nr 2 var man så jävla arg för att första bilden gått åt helvete så man såg ut som man hade en tegelsten i tarmen.
På kort nr 3 var man så desperat i coh med att det närmade sig slutet på sina möjligheter att fastna, så man smilade upp sig som fått sig uppåttjack och nallebjörnsvinsten på Disneyland, och såg därmed ut rent konstlad ut.
Och på kort nr 4 var man så trött på skiten att man bara ville därifrån, och såg därför ut som en rysk bondmor.

Sedan valde man ut det kortet som såg minst sämst ut. Skickade iväg. Väntade några dagar, sedan slutade bruden maila. Vidare till nästa brud.
Samma gång, over and over. År ut och år in.

Och jag fattar inte varför jag sitter och skriver detta så alla kan läsa...