Kompensation
Står i kön på McDonalds och iaktar när en kassörska (eller vad fan dom nu kallas där...) får sig en uppläxning av en irriterad kund. Nyss tittade jag drömmande bort med blicken nånstans i folkmassan utanför. Men när nissen framför mig hojtade ”kompensation!” så hajade jag till. Går inte en dag utan att jag får höra det ordet i mitt jobb. Kompensation hit och kompensation dit. Plåster på såren, ersättning och goodwill är andra namn på det. Svenskar vill ha kompensation. För allting. Och eftersom vårat företag inte på något sätt är nåt undantag, så ger vi kunden det han vill ha. På lunchrasten gnäller vi över hur giriga vissa är. Och sedan går vi ut igen och ger dom nya saker.
Jag är inte emot kompensation som sådan. Det är kul att ge det till vissa kunder som verkligen förtjänat det. Men det utnyttjas å det grövsta, och dom flesta kunder har gjort det till en vana att skrika om det, bara för att sko sig. Så även mannen framför mig. Jag spetsar öronen för att höra hans argument, eller bristen på dom rättare sagt.
”Då förväntar jag mig att ni kompenserar mig för detta... du är käck och slänger på en Big Mac på detta va?” säger han nedlåtande.
Framgår inte för vad han ska ha kompensation för, men jag kan för mitt liv inte komma på vad som skulle behöva kompenseras i hans fall. Mjo, kanske EN sak, men den har knappast med hamburgare att göra. Seriöst, killen är 45 +, och har av kläderna att döma en bra inkomst. Jag har svårt att tro att han behöver kompensation varken ekonomiskt eller själsligt. För VAD?! Kastar han sig på marken och börjar lipa om han inte får det? Lust att föreslå att han kompenserar sin morsa för att han inte blivit ammad tillräckligt länge, därav har inte hans hjärna kunnat prodda den mängd hjärnceller som krävs för att förstå att man inte offrar sin värdighet för en skabbig burgare. ”Du morsan, du är käck och slänger på lite extra bröstmjölk här va...”. Jomantackar.
Beställer min kaloribomb, och sätter mig. På bordet bredvid mig slår två fjortisar ner som duvor på en mosbricka. Dom börjar genast diskutera popkultur, och eftersom min Metro redan är läst tre gånger denna dagen, och jag dessutom är sjukligt nyfiken, så börjar jag återigen tjuvlyssna.
”Ah, iallafall, i den där videon, så har hon den svarta tjejen en brorsa som tycker att hon ska banta och operera sig, och så åker hon in till sjukhuset, men där ser hon en annan tjej som gör det och så ångrar hon sig, och åker hem till sin brorsa och sparkar ner honom...”
”Unpretty...” säger jag stirrandes ned i min Metro på andra sidan, och tar en tugga från hamburgaren... ser i ögonvrån hur dom tittar på mig. Tysta, undrandes vem jag pratar med. Tittar upp mot dom... ”Unpretty...! Videon heter Unpretty” säger jag igen. Den ena tjejen ler och säger ett artigt ”ahaa...tack”.
Sedan fortsätter hon diskussionen med sin vän... ”Ah, iallafall, den kom samtidigt som dom här Boytoy, du vet, Tarzan-videon...”.
Vill gärna säga att dom heter Toybox, men jag har lekt nog med Besserwisser för dagen. Dessutom ligger mitt värdighetskapital fortfarande på minus efter det misslyckade vaxinköpet häromdagen, tror knappast det är vidare kreddigt av en 25-årig kille att veta vad en Aqua-plagierande föredetting-grupp kliniskt fri från hits hette för 5 år sen.
Dessutom börjar sällskapet till höger om mig påbörja en annan diskussion. Detta är några ritkiga förortsgangstas, med brytning, bakoframvända kepsar, täckjackor, fjunmustascher och guldkedjor.
”Ey mannen, jag SVÄR fan, Tupac är idolen fy fan alltså jag såg värsta filmen du vet den gick på TV va, han tog fram sin picka va, bara sköt mot snuten fy fan mannen, han sprang upp på taket och började slåss va, sen bara kastade av sin polare av taket och hans polare sa ba ”fan mannen jag är din polare va!” och Tupac bara ”Ey förlåt mannen, jag älskar dig kompis” och sen bara sköt dom mer”.
*fniss*
Upptäcker att kassörskan glömt lägga på min chili-dip, så jag travar bort till henne på nytt. Där står dom oammade mannen och kvitterar ut sin kompensation i form av en glass. Blev lilla gubben nöjd nu? Ska han få en sån där röd fin ballong också, och en slickepinne? Mitt förakt räcker inte till.
Jag säger till tjejen bakom kassan att hon missade lägga på min dip, och hon går och hämtar den...
”Och så vill jag ha kompensation också för detta..” säger jag bestämt. Låter det gå en sekund innan jag ler mot henne, och låter henne fatta att jag skämtade. Mannen bredvid fattade det också, och kanske såg han för en sekund hur riktigt jävla töntig han själv måste framstått några minuter tidigare. Kassörskan ler tillbaka. Så fick hon ge en liten gliring åt rätt håll, utan att behöva riskera nåt. Ger den kompensationshungriga mannen en blink, innan jag travar bort och äter upp resten av maten.
Och så fick jag äntligen ringt polisen idag och anmält nazi-mamman (se dagboksinlägg från 25 december).
Jag är inte emot kompensation som sådan. Det är kul att ge det till vissa kunder som verkligen förtjänat det. Men det utnyttjas å det grövsta, och dom flesta kunder har gjort det till en vana att skrika om det, bara för att sko sig. Så även mannen framför mig. Jag spetsar öronen för att höra hans argument, eller bristen på dom rättare sagt.
”Då förväntar jag mig att ni kompenserar mig för detta... du är käck och slänger på en Big Mac på detta va?” säger han nedlåtande.
Framgår inte för vad han ska ha kompensation för, men jag kan för mitt liv inte komma på vad som skulle behöva kompenseras i hans fall. Mjo, kanske EN sak, men den har knappast med hamburgare att göra. Seriöst, killen är 45 +, och har av kläderna att döma en bra inkomst. Jag har svårt att tro att han behöver kompensation varken ekonomiskt eller själsligt. För VAD?! Kastar han sig på marken och börjar lipa om han inte får det? Lust att föreslå att han kompenserar sin morsa för att han inte blivit ammad tillräckligt länge, därav har inte hans hjärna kunnat prodda den mängd hjärnceller som krävs för att förstå att man inte offrar sin värdighet för en skabbig burgare. ”Du morsan, du är käck och slänger på lite extra bröstmjölk här va...”. Jomantackar.
Beställer min kaloribomb, och sätter mig. På bordet bredvid mig slår två fjortisar ner som duvor på en mosbricka. Dom börjar genast diskutera popkultur, och eftersom min Metro redan är läst tre gånger denna dagen, och jag dessutom är sjukligt nyfiken, så börjar jag återigen tjuvlyssna.
”Ah, iallafall, i den där videon, så har hon den svarta tjejen en brorsa som tycker att hon ska banta och operera sig, och så åker hon in till sjukhuset, men där ser hon en annan tjej som gör det och så ångrar hon sig, och åker hem till sin brorsa och sparkar ner honom...”
”Unpretty...” säger jag stirrandes ned i min Metro på andra sidan, och tar en tugga från hamburgaren... ser i ögonvrån hur dom tittar på mig. Tysta, undrandes vem jag pratar med. Tittar upp mot dom... ”Unpretty...! Videon heter Unpretty” säger jag igen. Den ena tjejen ler och säger ett artigt ”ahaa...tack”.
Sedan fortsätter hon diskussionen med sin vän... ”Ah, iallafall, den kom samtidigt som dom här Boytoy, du vet, Tarzan-videon...”.
Vill gärna säga att dom heter Toybox, men jag har lekt nog med Besserwisser för dagen. Dessutom ligger mitt värdighetskapital fortfarande på minus efter det misslyckade vaxinköpet häromdagen, tror knappast det är vidare kreddigt av en 25-årig kille att veta vad en Aqua-plagierande föredetting-grupp kliniskt fri från hits hette för 5 år sen.
Dessutom börjar sällskapet till höger om mig påbörja en annan diskussion. Detta är några ritkiga förortsgangstas, med brytning, bakoframvända kepsar, täckjackor, fjunmustascher och guldkedjor.
”Ey mannen, jag SVÄR fan, Tupac är idolen fy fan alltså jag såg värsta filmen du vet den gick på TV va, han tog fram sin picka va, bara sköt mot snuten fy fan mannen, han sprang upp på taket och började slåss va, sen bara kastade av sin polare av taket och hans polare sa ba ”fan mannen jag är din polare va!” och Tupac bara ”Ey förlåt mannen, jag älskar dig kompis” och sen bara sköt dom mer”.
*fniss*
Upptäcker att kassörskan glömt lägga på min chili-dip, så jag travar bort till henne på nytt. Där står dom oammade mannen och kvitterar ut sin kompensation i form av en glass. Blev lilla gubben nöjd nu? Ska han få en sån där röd fin ballong också, och en slickepinne? Mitt förakt räcker inte till.
Jag säger till tjejen bakom kassan att hon missade lägga på min dip, och hon går och hämtar den...
”Och så vill jag ha kompensation också för detta..” säger jag bestämt. Låter det gå en sekund innan jag ler mot henne, och låter henne fatta att jag skämtade. Mannen bredvid fattade det också, och kanske såg han för en sekund hur riktigt jävla töntig han själv måste framstått några minuter tidigare. Kassörskan ler tillbaka. Så fick hon ge en liten gliring åt rätt håll, utan att behöva riskera nåt. Ger den kompensationshungriga mannen en blink, innan jag travar bort och äter upp resten av maten.
Och så fick jag äntligen ringt polisen idag och anmält nazi-mamman (se dagboksinlägg från 25 december).
posted by Lita at 1:18 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home