En dag, inga hjärtan

Glöm fredagen den 13:e. Den verkliga skräckdagen heter 14:e februari, mer känt som Alla Hjärtans Dag.

Hade nästan lyckats missa att det faktiskt var denna kontraproduktiva dag, tills en man i röd jacka försökta pracka på mig gelehallon utanför pendeltågsstationen på väg till jobbet. Dom sockrade bröstvårtorna låg i en billig hjärtformad ask. Antar att detta var kopplingen till Alla Hjärtans Dag. Whohoo! Rödplast tillverkad av små barnahänder i nåt industriområde i Taiwan. Vilken kärlek. Bah!

Godis halv 7 på morgonen?! Även ett ätstörnings-fetto som undertecknad har sina gränser. Och den är dragen preciiis vid en främling som vill ge mig godis på måndagsmorgonen. Människan som bjöd på sockret jobbade dessutom för rasist-tidningen Stockholm City. Dom jävlarna är ute efter mig. Inte nog med att bruden med tidningstraven morgon efter morgon tror att jag faktiskt vill ta i tidningen, som inte ens uppfyller kraven för ett EU-godkänt dasspapper. Nu måste jag dessutom tampas med en kille som vill chockstarta min kropp med billiga kalorier. Blängde surt på honom när jag gick förbi. Alla Hjärtans Dag kan inte få för mycket hat.

Kan komma på 1000 orsaker till att inte äta godiset. Förutom den mest uppenbara anledningen, nämligen att jag då kategoriskt bojkottat daghelvetet på alla punkter i 26 år.

Gud så patetiskt. En dag för... ja, för vad egentligen? Är den för kära, för sådana som får kärlek, ger kärlek, vad? Jag varken får eller ger. Och då har vi ännu en jävla dag som Instinct förvisats ifrån;

Kvinnodagen - för mycket kuk.
Fars dag - för lite fitta.
Menlösa barnens dag - för mycket ansiktshår.

Vad fan ska dagen finnas för in the first place? Räcker det inte med att alla dessa kära par-kräk går runt på årets övriga 365 och helt kostnadsfritt saboterar min livskvalitet och utövar älskog i bostäder byggda på bidrag som mina skattepengar bekostat?

Behöver vi verkligen ha en dag som är till för kärleken? Kärlek är ju i sig en belöning. Har man kärlek har man allt. Har man inte kärlek har man inget. Det är dom kalla faktsen i dagens samhälle. Pengar, saker, livet, allting är meningslöst om du inte har en kärlek. Och jag har ingen sån. Därför hatar jag dagen, veckan, månaden, året, livet. Det är min ringa tröst. Min enda rättighet. Att hata. Att vara cynisk. Det som ger mig så mycket energi att jag orkar ta mig igenom dagen. Jag hade hellre haft kärlek. Men man tar vad man har. Eller vad man ges rättare sagt.

Undrar förresten vad det var för stekare som kom på att 14:e februari skulle bli Alla Hjärtans Dag. För att han blev ihop med nån brud på det datumet eller? Varför just 14:e? Hoppas aset blev dumpad dagen efter...

Lyckliga folk undanbedes idag.