Vaknar bunden

Vaknade med bundna händer nyss.

Fick en kraftig panikattack igår, och med den, behovet av att återigen skära mig på kropp och i ansikte. Allting händer så snabbt. I ena sekunden äter man en frukt och glor på DVD, i nästa vill man inget hellre än att vältra sig i ångest och självplågande. Vill är väl egentligen fel ord. Mer en tvångshandling. Inget man vill, eller kan styra över.

Vanligtvis brukar jag kunna klämma ett par piller för att lugna ner mig, eller åtminstone däcka ifrån den med hjälp av dom. Men idag har jag ett möte, och kan inte vara groggy, lika lite som jag kan ha ärr i ansiktet. Fick således tackla den själv utan vare sig tabletter eller knivar. Låg i sängen och sprattlade, försökte stå emot begäret att skada mig i timme efter timme. Även fast kroppen är jättetrött, så vägrar den att somna. Jag visste att jag bara behöver hålla ut tills sömnen tar mig. När det nu skulle bli...

Slet till mig badrocksskärpet från sängen, och band snabbt och improvisoriskt mina händer. Drog till den sista knuten med tänderna, sedan tog jag täcket över huvudet och väntade på att attacken skulle dö ut. Kunde efter ett tag somna in, krampaktigt hållandes mina händer. Och har nu efter bara ett par timmas sömn vaknat, med ömma handleder och mental baksmälla.

Ännu en natt man överlevt. Ännu en dag man fick se ljuset på. Tyvärr.

Dags för jobbet.