Bad news

1:51. Way past bedtime. Om 4 timmar och 9 minuter kommer klockan ringa igen. Jag känner redan nu att jag inte kommer orka psykiskt. Jag kommer få ett bryt totalt imorgon. Det kommer så slint i hjärnan, frågan är inte om, frågan är bara när, mot vem, och hur.Jag kommer ändå att jobba såklart. Jag orkar inte förklara varför. Dom skulle aldrig förstå. Dom höll på att reta mig som fan sist gång jag var sjuk. Anklagade mig för att simulera. 20-åringarna skulle aldrig förstå ord som panikattack och ångest.Satt och blödde näsblod för några minuter sen. Vet inte hur det började. Bara blödde. Orkade inte ens torka bort det. Satt bara på huk i badrummet med pannan i handflatorna och lät det droppa. Sedan välte jag på sidan som en skjuten hjort och låg stirrandes in i väggen medans blodet fortsatte sippra, och letade sig en väg ned till brunnen i golvet.Inte bara blod rann ur mig. Energin gjorde det likaså. Jag kände verkligen inatt hur dom sista dropparna chi flög sin kos. För många strider; Slogs mot en fd vän på Lunarstorm som svek mig. Slåss mot sjukdomsmyndigheten som vägrar ta emot mig. Slåss mot Lunarstorm som låtit en diskusboss föra en personlig vendetta mot mig i över ett halvår utan att göra nåt. Slåss mot mig själv. Slåss mot tanken på att behöva vakna till ännu en dag. Slåss mot tanken på att behöva prata inför folk nästa vecka. Slåss mot alla måsten på jobbet. Vill bara sluta existera. Om det fanns en knapp man kunde trycka på, som gjorde att man kunde lämna jorden utan smärta och efterstrul, så hade jag tryckt på den direkt.Förresten, alla som tänkt skriva till mig, gör inte det, för jag sårar bara folk. Jag sårar alla. Jag är bad news. Jag säger inte bara det, jag menar det verkligen. Jag är hemsk. Jag förtjänar ingen av er.