205272

Vilken jävla fet hora med bölder i ansiktet till dag. Midsommarafton. Jag har redan accepterat att jag återigen kommer vara ensam. Precis som alla andra dagar, kvällar, vardagar och högtider. När Svenne Banan tuggar sill och dricker nubbe om några timmar kommer jag tugga stesolid och dricka kranvatten. En liten del av mig är hungrig och godissugen, och säger åt kroppen att gå ut och handla mat innan affären stänger. Men som vanligt får ångesten bestämma och jag tar av mig naken, drogar mig med en stes och lägger mig i sängen i ett nedsläckt rum med nerdragna persienner och dåsar in till ljudet av en tickande klocka. Några timmar tidigare hade lunar skickat ännu ett av sina hot-mail. Denna gången var jag tydligen en rasist. Förra gången var jag kriminell;
”Detta är en officiell varning från LunarStorm. Denna åtgärd har vidtagits då du brutit mot våra allmänna villkor. Inlägg eller bild bedöms av oss att vara av rasistisk art. Det behöver för den sakens skull inte vara olagligt, men LunarStorms bedömningar är strängare än lagen. Även länkning till plats där detta förekommer är ett brott.



LunarStorm Säkerhet


Detta mail avser anmälan mot Cooking_Nemo
/*
Do not remove this
CommissionId = 205272
*/”
Jag hade kunnat hånle åt deras suveränitet. Vilket annat svenskt företag hade kommit undan med att anklaga sina kunder för att vara kriminella och rasister, på falska grunder, 2 gånger på samma månad? Inget. Anledningen denna gången var min varningstext överst på mitt krypin. Där stod typ ”Icke tillåtna personer: Skånska feminister, manliga feminister, homosexuella feminister, fjortisfeminister, Broder Daniel-fans, Fame Factory Groupies, reclaimare, vänsterextremister, MineChrome, fjortisar, folk som stör sig på denna text, partyslynor, brudar som anser sig ha ett svårt liv för att dom bor 10 mil ifrån pojkvännen, pojkvänner som ska leka riddare i skinande rustning när jag trackar tidigare nämnda brudar, pojkvänner i allmänhet” osv osv. Slår upp ordet rasism. ”Rasism är uppfattningen att olika raser har olika värde än andra, vanligen har den man själv tillhör större värde.”
Jag ringde upp dom, som jag alltid brukar göra när dom fått storhetsvansinne, och frågade vad fan dom sysslade med (fast på ett snällt sätt). En ung tjej, max 20, svarar. Bad att få prata med personen som skickat mailet. Hon får inte lov att säga vem det är, men det blir ändå ganska tydligt att det är hon själv som gjort det. Jag frågar på vilket sätt jag skrivit rasistiska texter, och hon menar på att jag kränkt grupperna ovan. Eller för att använda hennes ord, ”alltså...rasist behöver inte BARA betyda ’neger’ till exempel”. Jag sa att rasist är man om man kränker raser, där av ordet RASist. Hon vill inte förstå och säger att det kan betyda allting. Jag säger att det enligt uppslagsboken är definierat så. Inser snart att hon inte kommer vilja förstå oavsett. Frågar om hon själv gillar alla grupper i samhället, och om det är förbjudet att säga att man inte tycker om vissa grupper. ”På Lunarstorm är det förbjudet” säger hon. Visst. Men kalla mig för fan inte rasist. ”Det är rasistiskt att skriva negativa saker om folkgrupper bla bla bla”. See no evil hear no evil. Bingoalalalala. Jag orkar inte tjafsa mer med henne utan rundar av. Lite kul att få en inblick i Lunarstorms lilla universum dock. Måste vara skönt att leva i en rosa värld av fluff, där alla travar runt med galgleenden, i morgon rockar med enya i bakgrunden. är alltid snälla mot varandra, säger snälla saker, ingen ondska existerar, och alla som använder fel ord blir på bästa diktator-maner bortraderade.
Efter det är hela dan fel. Dom har censurerat mig. Tagit bort en del av mig. Kanske inte låter så farligt på pappret, men känslav av att man skrivit nåt som anses för fult för att få synas ger mig större missmodhet än att censureras. Dom har låtit mig förstå att jag inte får skriva vad jag vill, eller hur jag vill. Det är åsiktsregistrering och förtal i sin allra sliskigaste form. Vad ska jag ha där istället? Vad FÅR jag ha där istället? Mår dåligt av deras kränkning mot mig. Det leder till andra tankar. Som att man är ensam på midsommar. Accepterandet av ensamheten är som bortflugen nu. Stesoliden har slutat verka. Tar 2 nya, 2 Remeron och 2 Stilnoct. Om några minuter kommer jag däcka och vakna upp i en dag som är mindre fientlig mot mig. Over and out.

[Detta skrevs igår, Instincts anm.]

Reindeer Games

Ibland känner jag mig som ett psycho. Som tur är finns det ständigt människor omkring mig som är värre, och därigenom framstår man som ganska normal. Ett exempel på ett äkta psycho är GOLF_MANNEN. Jag hittade honom för några månader sen i en kvinna på 50+ gästbok. Han hade där gjort några riktigt plumpna raggningsförsök på henne, och fått fetnobben. Jag fascinerades över hans jakt efter en över 50 år gammal kvinna, och gick in i hans gästbok. Väl där hittade jag den ena 50åriga bruden efter den andra. Yngsta var 43. Alla nobbade honom riktigt rejält. Jag trodde jag fått känna på svidande nobbar i mina dar, men han tog ta mig fan priset med marginal. Jag skrev ett inlägg till honom, för jag undrade upprikigt varför han jagade så gamla damer. Skrev ungefär såhär: ”Hej! Bara nyfiken på varför du jagar äldre kvinnor, varför inte satsa på lite yngre medans du själv är ung. Förr eller senare kommar man ju ändå att finna sig med en gammal kvinna, lika bra att njuta av dom yngre medans det går”... Det var inget illa ment på något sätt. Några minuter senare fick jag till svars ”skriv inte till mig mer”. Jag kände mig lite kränkt av det och började fråga vad hans problem var. Efter det tog en delikat pajkastning vid. Killen säger då ”passa dig, min pappa jobbar på Lunarstorm, och jag ska maila han och få dig avstängd om du inte säger förlåt”. En diskussion om denna uppenbara lögn är ofrånkomlig. Jag frågar honom direkt vem som är hans pappa. ”Tänker jag inte säga, men du lär märka när han tar bort dig”... Frågade om och om igen men han kunde inte svara på det. Kikade i hans gästbok på nytt. Då har snubben skrivit i en kvinnlig bekants gästbok ”snälla säg åt Cooking_Nemo, han är elak mot mig och vill inte be om förlåt”. Exakt så löd hans ord. Det är slående hur denna kille på 31 (?) bast använder språk som en 13 åring. Jag blockade kvinnan ifråga innan hon hann skriva nåt. Senare samma kväll fick jag ett mail från en 24-årig brud i skåne. ”Hej! Ser att du pratar med GOLF_MANNEN... han har förföljt mig, och jag har blockar honom. Vi kände varann när vi var små, vi var på läger tillsammans, och en gång såg jag han när han försökte dränka en katt.” Normal kille. Jag blockade honom, hade fått mitt kvällsnöje, och det här med kattdränkningen gav mig en äcklig avsmak. Varnade dock några tjejer i min tur som jag kände, som jag såg att han börjat skriva till. Min gästbok var nu dränkt i mess av honom där summan av kardemumman var att han kände nån på Lunarstorm, som skulle få mig utkastad. Tiden gick och jag glömde bort honom. Idag skickade jag ett lajv. Gissa vem som dyker upp, nu under signaturen saganomringen1.

saganomringen1
P31 från Norrköping i Östergötlands län
tja är du kvar en tråkigt trodde dom skulle slänga ut dig

Det tar några minuter, sen inser jag att det är han; samma ålder, samma pres, samma ort, samma stavning, samma meningsbyggnad. Dessutom är hans gästbok redan full med brudar som han raggar på. Denna gången verkar han dock ha tagit mig på orden, kanske lite väl mycket, för nu ser jag bara yngre tjejer, 15-20 bast. Lite disturbing. Börjar för skojs skull snacka med honom, och jag spelar dum i några minuter...:

”Nej, faktiskt inte. Kommer dock ihåg en patetisk kille som försökte lura i mig att han kände nån på Lunarstorm *garv*... Du skulle sett honom... Han trodde verkligen på det själv... Och han skulle säga åt denna personen att blocka mig. jag skrev att han bara ljög, men han sa ”vi får väl se när du blri avstängd vem som har rätt”..man får väl tolka detta som att jag hade rätt och att han ljög... det är enda ”hotet” om avstängning jag fått...”

Då skriver juvelen följande:

”jag tror du menar min bror o det stämmer det han sa att han hade någon som jobbade på lunar”

Hans bror??! Samma ålder, samma arbetsplats, samma patetiska desperata press! Och hur f*n vet hans bror om vårat bråk? Jag orkar inte spela dum längre, och säger att jag vet att det är samma, men han kör verkligen stenhårt på lögnen. Jag orkar inte med puckot, lägger honom till min digra lista av blockade.

Då är det dags för nästa psycho att göra entre...

Sussies_kille, som även figurerade i gårdagens dagbok. Han var en av fotbollsfanatikerna som skrev ”Är det inte jobbigt att ha luggen hängade framför ögonen?”. Givetvis vill han att jag ska fråga vad han menar, eller påstå att jag inte har det, varpå han kan ge mig ett sexanspelande svar. Jag blockar honom, och går in på hans krypin. På kortet ser det ut som han just får en avsugning. Jag skriver det i hans gästbok. Och klickar mig vidare. Psychot är glömt. Och nu får jag följande inlägg:

Idag, kl 19:30
Linda1971 F32 från Malmö i Skåne län
Klandra inte mig nu, jag är bara budbärare eftersom du blockat Sussies_kille!Han bad mig att hälsa att du vet väl inte hur en avsugning känns!? Tänk jag är 10 år äldre än dig men du ser ut att vara 10 år äldre än mig! Din bitterhet över det lyser igenom i din press, slappna istället av och försök vara ödmjuk mot dina medmänniskor och inte göra massa dumma komentarer som väcker ilska! Såg ju att det var fler som retade sig på dig i din gästbok.. Mvh Sussies_kille

Alltså, denna man måste ju vara lägre stående än svetten som kommer från kvalstrena som huserar på en getpung.

1. Han söker upp mig för att dryga sig.
2. Han är inte läskunnig då han helt missat förtexten i min pres.
3. Han blockeras innan han hinner säga färdigt drygheten. Inte många som lyckas med att vara så saktfärdiga.
4. Han ber en VÄNINNA på 32 ÅR söka upp mig och skriva ett svar.
5. Hon GÅR MED PÅ DET.
6. Han uppmanar mig att försöka vara ödmjuk, samtidigt som han förolämpar mig (logik?).

Han är 35! 3:a 5:a!!!
Vad gör jag för fel? Hur fan lyckas jag dra till mig alla jävla dårar!!? Dom är som kåta rådjursbockar, som snappar till så fort jag tar ett kliv på lunar. Har jag en röd jävla körtel i röven som signalerar att jag vill ha dom där? Vem är jag?! Är jag fucking Bambi??!

Suckers 4 soccer

Har dom senaste dagarna börjat förakta fotbollsdårar mer och mer. Iallafall dom svenska. Blir så uppenbart nu under EM.
Sverige ÄR inget bra fotbollsland. Vårat spel är inte i närheten av Italiens, eller ens Danmark. Detta ser jag, som är novisernas novis inom läderkulevärlden. Min farsa tog med mig på en blåvittmatch när jag var 5. Alla andra följde bollen, jag följde korvgubben som kryssade runt i läktartrapporna. Sen dess har jag inte sett nån mer match live. Brukar dock som god svenne kika när ”vi” (hädanefter benämns Sverige just ”vi”, som det så käckt heter) ska spela. Matchen mot Italien genomled jag t.o.m. nästan hela försnacket på 45 minuter. Var dock tvungen att ta kräkpaus när några lönnfeta gubbar tillsammans med en inkvoterad stackars tjej skulle analysera Henke Larssons frukost. När matchen var slut var halva landet i extas...”1-1!!”. Oavgjort!! Wow. Så typsikt svenskt. Så jävla lagom. Vi vinner inte, men vi torskar inte heller. Och glädjen vet inga gränser. I dom flesta länder är det vinst som räknas, but noooo, i svea rike är oavgjort en fet seger. Samma igår mot Danmark. Oavgjort. Och vips är festen igång. Visst vi, spelade 5-0 mot Bulgarien första matchen i EM, men det är alltid samma visa, vi bankar skiten ur ett halvdassigt land från östeuropa, blir styva i korken, sen spelar vi oavgjort, och sen losar vi och åker ut utan vare sig medalj, diplom och guldklockor. Jag är inte dummare än att jag hajade att även fast vi spelade oavgjort framför att losa, så höll vi oss kvar i EM. Men som sagt, jag knäcker min öl när vi fått medalj. Detta kan jag dock unna Sverige. Glädjen, det oskuldsfulla nöjet. Det är när man tar på sig skygglapparna för kritik, och kör bingoalalalala av prylen som jag lackar. Exempel: Snubbe på Lunar skriver på lajv ”sverige suger i fotboll”. Vilket han enligt mig har helt rätt i. På en nanosekund har killen fått 30 hat-mess, från både tjejer och killar, alla verkar av språket att döma precis ha fått på sig leopard dräkten, fattat klubban och lunkat sig ut ur mammutgrottan. ”öh” ”du” ”käften va” osv. Själv skriver jag en rad till killen om att folk verkar ha lite problem med att ta för lätt på vissa saker. Då får jag själv en rad hatinlägg:

Idag, kl 19:24
F18 från Ronneby i Blekinge län
Vadå.. Det är inte jag som sagt att sverige suger..
Idag, kl 19:36
P35 från Malmö i Skåne län
Är det inte jobbigt att ha luggen hängade framför ögonen?

Idag, kl 19:30
F16 från Ängelholm i Skåne län
Asså vem är 25 o har lunar o skriver LOL, är du en sådär data nörd och sitter inne hela jävla dagarna! skaffa dig ett liv eller åtminstonde ett jobb!

*suck*. Nu behöver jag inte ens leta efter freaken längre, dom söker upp mig. For fuck sake! Brudarna på 16 och 18 bast, vem kan döma dom. Det är bara fjortisar som inte ätit sin gröt, varpå deras hjärnor inte kunnat reproducera nödvändig mängd celler för att dom skall kunna göra något mer avancerat än att sära på benen och gapa på kommando. Dom har chans att växa upp. Killen som är 35 är jag däremot lite orolig för. Borde jag ringa psyket? Kanske kan få grupprabatt om jag tar med honom till min läkare...
Blir så trött på dessa idioter som är som torra löv när man går förbi dom på gatan, men så fort dom loggar in på lunar (wow, hög rebell och kaxighets-faktor där...) så blir dom Samuel L Jackson. Jag tar dom vilken dag som helst, verbalt eller fysiskt. Erbjöd mig att ringa en av dom så hon kunde få säga det till mig direkt, men hon ballade ur. Lek gärna kaxiga fittor, men skaffa underlag först. Måste sova. Snart en ny dag med nya småfittor som smygsurfar på pappsens dator. Over and out.

I’m not fat, I’m bigboned!

”I’m not fat, I’m bigboned!” sade South Parks Eric Cartman för längesedan med sin egen irriterande, grötiga stämma, då det antyddes att han var tjock. Är även en återkommande fras från undertecknads käft på fester då ölen får tala. Kan nämligen imitera lilla Eric relativt likt, och i brist på bättre får det agera partytrick och isbrytare. Idag när jag står i Sollentunas galleria och tillryggalagt ett nätt antal klädbutiker, utan att hitta så mycket som ett passande par tubsockar, så ställer jag mig själv ovannämnda fråga. Var på jakt efter ett par highwaterbyxor, eller surfarshorts som dom kallas i folkmun. Och visst, dom finns överallt. I alla färger, sorter och material. Men ingen storlek för Marcus. Inte ens i närheten. Egentligen visste jag detta innan. Det är inte första jakten efter sådana i år. Eller ens detta milleniumet. Men hoppet sägs vara det sista som överger människan. Frågar några av expediterna om det finns i min storlek, om dom kommer ta in i framtiden, eller om dom ska börja prodda sådana överhuvudtaget. Får inget konkret svar. Och hur ska dom veta sånt egentligen, än mindre hållas ansvariga för att jag får gå i Y-front hela sommaren om jag tvunget vill ha benen fria? För varje avklarad affär, så blir jag alltmer dyster. Inte bara pga avsaknaden av kläder i min size, utan just det faktum att det inte finns nånting någonstans whatsofuckingever.
Och det är i denna stund som jag frågar mig själv, är jag tjock, eller har jag bara stor benstomme? Det sistnämnda låter lika patetiskt som det första. Men jag väljer ändå att tro på det... Jag har alltid lidit för mina extra kilon, även om jag inte vill se mig som tjock eller fet, mer biffig. Men det går ändå inte en dag utan att jag mår dåligt över min kropp. Och extra påtagligt blir det dagar som dessa. Ensam, bigboned, svettandes i ett köpcentra med äckliga folk och diskriminerande klädbutiker så långt ögat når. Ångest. Inser nederlaget, och för att göra det komplett så gör jag ett besök på Burger King innan jag lämnar brottsplatsen. Klädernas icke-existens är en uppenbar bekräftelse på hur fel kropp jag har enligt samhället. Dom är fortfarande bara råvara på ett bomullsplantage i Sydamerika. Hamburgaren är här nu. You do the math.

Rerun

Ibland är jag rent korkad. Får väldigt lätt ångest av fel sorts människor. Jag drar till mig kaxiga, brådmogna slynor som bara måste hoppa framför mig och vresa upp sina äckligt normala liv, och sina teser och kissnödiga påhopp. Hela konceptet med dom är som en dålig film; Även om man inte sett just den filmen förut, så kan man den, man vet hur det slutar, och man gillar den inte. Är man smart så lämnar man bion. Men det KAN ju bli bättre... men det blir det aldrig. Det rör sig om tjejer mellan 14 och 20 bast, pojkvän, äldre, vart ihop nåt år, och är sorglig vilseledd i illusionen om att det kommer vara för evigt. Pretentiös som få, ofta med nån menlös pågående utbildning i bagaget. Genusvetenskap, psykologi. Jag vet inte vad jag stör mig mest på med dessa människor. Att dom är kriminellt vanliga, eller att dom TROR sig vara kriminellt ovanliga. Eller så kanske det bara är att dom är fett annoying. Kvällens dåliga film heter ylvah. Kvinnan som dagen innan fångade min uppmärxamhet med beundransvärt korkade uttrycket ”98% av alla hyrbilar innehas av män!”. Även om jag blev barnsligt fascinerad av hennes intelligens, eller rättare sagt bristen på den, så hamnade vi på nåt underligt vänster i en diskussion i min gästbok. Gav henne en chans att motbevisa mina farhågor, jag gjorde verkligen det. Men efter några inlägg filmen blev precis så dålig som man hoppades att den inte skulle bli. Slynan började med att analysera mig, förnedra mig, nedvärdera mig och kaxa sig. Parallellt med att hon, citat ”tycker synd om mig” och ”jag förstår hur du har det för jag har själv panikångest”. Ser snabbt på hennes civilstatus, hennes look och några dagboksinlägg att hon och jag inte spelar i samma ångest-liga. She wish. Ångest för henne är att bryta en nagel. Hon vet inte vad en panikattack innebär. Hon skulle inte klara av den. för bara några timmar tidigare låg jag på golvet, med både armar och ben ur funktion, svettandes, väsandes, försökandes att ställa mig upp. Jag skulle skatta mig lyckliga att få hennes bortskämda liv. Efter hennes förolämpningar är det kört. Och jag var inte ens på bråkhumör ikväll. Instincten sa redan för 24 timmar sen att hon är bad news. Nåt inom mig vill iallafall ge henne en chans. Kanske kan hon åtminstone bli kvällens tidsfördriv innan ångesten kommer. Försent inser jag att hon sugit för mycket kuk för att hennes sista hjärnceller ska ha förskonats från utplåning, och dom sista överlevande stackarna har hjärntvättats av genusvetenskap. Hon gör alla misstag man kan göra som feminist och chatsällskap, och uppfinner dessutom några nya. Hon avfyrar den ena plumpna förolämpningen efter den andra, samtidigt som hon gör några uppriktiga försök till debatt. Får nog efter ett tag och blockar horan. Jaja. Misstaget korrigerat. Hon lever kvar i några timmar till i mitt minne, innan det är dags att lämna bion. Sen fadar slynan bort, och sällas till dom andra från fabriken. Imorgon kommer det nån ny förväxt fjortis som ska analysera och förolämpa. Men nu har jag lärt mig att inte lita på nån mer som visat tendenser att suga ut min energi. Imorgon blockar jag slynan innan hon hinner öppna över-fittan. Hot from the heels från denna diskussionen passade jag även på att avsluta min 4 månaders vänskap med Daniella. Klarar inte av folk som tar min energi, oavsett om det är vänner eller feminister. Kändes skönt på ett sätt. Även fast jag är ensam igen. Men jag har nog alltid varit det. Kommer alltid vara. Ingen får komma innanför mitt skal. Ni är alla ovärdiga tills motsatsen bevisats. Lunar är ytligt. Helgon är ytligt. Livet är ytligt. När jag dör får jag peace of mind. Tills dess kan snälla ord skickas via mail. Ja, jag menar DIG.

The fear that give men wings

Klockan är mycket. Det har blivit den tiden på dygnet då Marcus ska mucka med allt och alla. Hugger för minsta lilla. Och inte ens det ibland. Ingen går säker. Folk i diskusen, folk på klotterplanket, msn, övriga nätet, gamla vänner, nya vänner. Alla är i skottlinjen. Några förstår. Men dom flesta gör det inte. Och jag kan inte bläjma dom. Inte ens jag förstår. Varför jag gör så. Varför jag mår såhär. Eller jo, det är inte helt sant. Jag VET varför. Pga ångesten. Så mycket ångest fyller mig dagligen, från det att jag slår upp ögonen, tills det att jag faller svettig i golvet sent inpå natten, knockad av mina demoner. Jag klarar inte av att hålla allting inom mig. Jag sipprar ut så mycket jag måste, för att överleva. Jag har på några år blivit precis så pain in the assig som jag då ansågs vara, men inte var. Egentligen borde jag ha smäll. Av nån. Vemsomhelst. I care not. Kanske hade varit skönt. Få ett slag i ansiktet, bli slagen tillbaks till medvetande. Jag söker det varje dag. Går in i folk på stan medvetet. Balanserar på tunnelbanans kant när tågen dundrar in. Men ingen finns här. Ingen finns här att att varken slå mig eller krama mig. Ingen finns här att säga hatiska ord, eller snälla. Jag dör en liten bit för varje dag. Varje dag som förverkats blir till ett ärr, som bränns fast i mitt hjärta. Jag ser inte liv eller ljus i dagen. Jag ser ångest, smärta, hat, ensamhet. Jag gläds inte åt livet. Jag längtar efter döden. Endast mardrömmarna om natten ger mig andrum från ångesten. Jag ser fram emot dom. Även om dom skrämmer mig, så är det en paid motherfucking vacation jämfört med att vara vaken. Halsar sliskig Passoa och Midori från baren, tillsammans med stesolid. Rinner ner i halsen. Ångar upp i hjärnan. Underlättar dödskampen. Kampen som är mitt liv. Jag kan inte dö än. Men jag kan droga bort verkligheten under tiden. Med eller utan din hjälp.

Hit the floor

Satt nyss framför datorn och snackade. Trillade av stolen. Föll i golvet och blev liggandes där, skakade och väste. Försökte ta mig upp, men trillade ner igen, med huvudet före. Försökte igen, men kunde nu inte ens lyfta min överkropp från marken, än mindre ställa mig på benen. Jag låg några minuter till och skakade. Gick inte att tänka en enda klar tanke. Både ben och armar hade slutat lyda hjärnan. Hjärnan hade kollapsat, och benen och armarna sprattlade, låg spända, eller bara flängde fram och tillbaka om vartannat. Började sedan i blind panik att ta mig mot badrummet. När benen inte vill lyda så släpade jag mig genom att greppa i lister, stolpar och väggar. När armarna inte ville lyda så tog jag benen till hjälp, och sköt mig fram. När båda 2 inte fungerade samtidigt, så rullade jag, eller ålade mig på magen. 4 minuter senare hade jag tagit mig över tröskeln till badrummet, vält ner lådan med piller och svalt 2 stesolid...

Det kallas panikattack. Jag får det varje dag.
Och enda botmedlet mot det är döden.

Fools rush in

Knightlord på lajv: ”Gå med i klubben EmotVåldtäkter”....

*suck*

Vem f*n är FÖR våldtäkter?

Skjut mig.

Our list of allies grows thin

Användarnamn Från Blockerad sedan
hills_mother F39 Bromma, Stockholms län Ons 23 jun 2004, 12:37
ylvah F20 Älvsjö, Stockholms län Sön 20 jun 2004, 23:32
AngelMayCry F16 Ängelholm, Skåne län Ons 23 jun 2004, 19:31
m_alin_85 F19 Haninge, Stockholms län Fre 11 jun 2004, 23:23
GangstaAnnu F19 Göteborg, Västra Götalands län Tors 24 jun 2004, 11:56
Sussies_kille P35 Solna, Stockholms län Ons 23 jun 2004, 19:38
EvilPeach F8 Finspång, Östergötlands län Tors 24 jun 2004, 20:00
svartmint F14 Piteå, Norrbottens län Mån 28 jun 2004, 23:39
Grapefrukt20 F20 Hultsfred, Kalmar län Mån 7 jun 2004, 23:12
retro P26 Norrköping, Östergötlands län Sön 23 maj 2004, 19:14
Odeys P24 Skarpnäck, Stockholms län Sön 23 maj 2004, 19:14
Channy F19 Uddevalla, Västra Götalands län Fre 21 maj 2004, 19:21
deneb F21 Jönköping, Jönköpings län Fre 28 maj 2004, 21:13
sagan_om_ringen1 P31 Norrköping, Östergötlands län Tors 24 jun 2004, 20:00
x3mLy_ P17 Sundsvall, Västernorrlands län Sön 6 jun 2004, 04:40
Qajsa F24 Tullinge, Stockholms län Sön 23 maj 2004, 19:04
Zeddon P27 Karlshamn, Blekinge län Sön 23 maj 2004, 19:14
J0KK1 P18 Sundsvall, Västernorrlands län Sön 6 jun 2004, 04:35
Linda1971 F32 Malmö, Skåne län Fre 25 jun 2004, 01:15
_Xandra F18 Sundsvall, Västernorrlands län Fre 28 maj 2004, 18:20
Eylinn F28 Uppsala, Uppsala län Sön 23 maj 2004, 17:23
c1cc1 F18 Timrå, Västernorrlands län Sön 6 jun 2004, 04:50
Airikka P22 Gråbo, Västra Götalands län Mån 14 jun 2004, 02:47
Zipfer F22 Stockholm, Stockholms län Sön 23 maj 2004, 19:14
KaKaN_ F21 Sandviken, Gävleborgs län Lör 12 jun 2004, 00:10
Nattsida F18 Norrköping, Östergötlands län Lör 26 jun 2004, 10:10
mia__gbg F21 Göteborg, Västra Götalands län Tors 3 jun 2004, 20:17
girl_got_interrupted F28 Stockholm, Stockholms län Mån 21 jun 2004, 14:12
Humanisten P27 Bromma, Stockholms län Sön 23 maj 2004, 19:14
sokkerdokka F19 Ronneby, Blekinge län Ons 23 jun 2004, 19:28
mrBjoern P22 Tullinge, Stockholms län Lör 19 jun 2004, 17:23
TheBlueAngel P22 Lidingö, Stockholms län Sön 23 maj 2004, 19:14
Estahada F25 Malmö, Skåne län Tors 24 jun 2004, 20:00
Mc_QP P36 Nyköping, Södermanlands län Lör 12 jun 2004, 00:13
truecolor_ P21 Ankarsrum, Kalmar län Sön 6 jun 2004, 21:02
Tuffich F16 Los, Gävleborgs län Mån 7 jun 2004, 23:42
CuddlySoffi F18 Stockholm, Stockholms län Fre 11 jun 2004, 02:16
DevilsEmpress F18 Norrköping, Östergötlands län Tors 17 jun 2004, 23:39
Irak_best P42 Kopparberg, Örebro län Lör 12 jun 2004, 00:02
GOLF_MANNEN P31 Norrköping, Östergötlands län Tis 1 jun 2004, 00:50
Fixxter P18 Sundsvall, Västernorrlands län Sön 6 jun 2004, 04:56
Amabile F25 Stockholm, Stockholms län Sön 23 maj 2004, 19:14
PuppyThe_loverb P21 Stockholm, Stockholms län Tis 22 jun 2004, 15:38
veganvarg F25 Orsa, Dalarnas län Sön 23 maj 2004, 17:23
justagirl200 F20 Stockholm, Stockholms län Lör 26 jun 2004, 23:29
blmw P16 Osby, Skåne län Ons 26 maj 2004, 16:25
Beatwick74 P29 Årsta, Stockholms län Mån 7 jun 2004, 16:16
Netza F19 Kungsgården, Gävleborgs län Sön 6 jun 2004, 22:19
MjukisEva F46 Uppsala, Uppsala län Sön 23 maj 2004, 19:14
NormaJeanBaker F19 Avesta, Dalarnas län Mån 28 jun 2004, 23:28
_h0ra P15 Matfors, Västernorrlands län Sön 6 jun 2004, 04:49
numsan F20 Halmstad, Hallands län Tors 24 jun 2004, 13:17
GangstaPeppeboy P18 Sundsvall, Västernorrlands län Sön 6 jun 2004, 04:50
FiaAnna F25 Göteborg, Västra Götalands län Fre 28 maj 2004, 22:29
RedForestCreek F39 Rättvik, Dalarnas län Sön 20 jun 2004, 00:49
tesselajnen F26 Stockholm, Stockholms län Fre 25 jun 2004, 14:02
Astrala F18 Herrljunga, Västra Götalands län Ons 23 jun 2004, 22:28
_killer_babe_ F37 Lilla edet, Västra Götalands län Mån 31 maj 2004, 22:53
_Robban_87 P16 Timrå, Västernorrlands län Sön 6 jun 2004, 04:56
Pasqualito P20 Stockholm, Stockholms län Fre 28 maj 2004, 18:58
frying_nemo P24 Grimslöv, Kronobergs län Fre 28 maj 2004, 18:45
astrom87 P17 Matfors, Västernorrlands län Sön 6 jun 2004, 04:50

Listan ovan är min blockningslista. Jag förargar många, och den är ett ypperligt bevis på det. Eller kanske ännu hellre ett bevis på vilka som förargar MIG. Denna är bara barnet. Fatta när jag tidigare var här under signaturen Instinct... i över 2 år... hade jag printat ut den då hade jag haft obekvämt dasspapper ett bra tag framåt, men namn som jag inte hade dragit mig för att besudla mellan mina ädla skinkor. Ironin i det hela är att dom aldrig kan hata mig så mycket som jag hatar mig själv. Dom försöker på alla sätt få mig att må dåligt. Och jag hade ljugit om jag sagt att dom då och då inte lyckas. Oftast gör dom det inte. Lunars välsignade blockningsfunktion, tillsammans med min erfarenhet, och min mur gör att bara ett fåtal når över fältet, och lyckas sticka mig i min akilleshäl. Kommer ihåg en dialog ur Karate Kid II...

”I’m not looking for trouble...!”

”Then maybe trouble is loooking for you”

Nu är jag långt ifrån lika oskuldsfull och änglalik som Daniel-San, men vissa dagar känns det verkligen så. Problem söker upp mig. Rekordet var häromdagen då fyra (4) personer skrev hatinlägg i min gästbok... aldrig sett dom innan. Trakasseras förnärvarande av en homosexuell undernärd manlig feminist på helgon, som jobbar ideellt som forums-OP. Ghost from the past. Jag borde egentligen skylla mig själv. Dum som jag är så skriver jag i horumet. Jag utsätter mig själv för denna äckliga individ som varje gång han uppenbara sig, osökt för tankarna till koncetrationsläger och aids i madrassen på ett billigt motelrum...
Jag låter honom inte bekomma mig först. Jag låter honom trötta ut sig. Som jag gjort 100 gånger innan med honom. Han skriver alltid till mig. Letar fel. Letar svagheter. Han vill att jag ska göra bort mig. Kalla honom nåt. Så han får en anledning att anmäla mig. Jag vet detta. Och spelar med. Och han försöker göra ungefär detsamma med mig. Inte artigt, men han vet vad gränsen går, både för honom i egenskap av OP, och min smärtgräns. Det är som en boxningsmatch där den som tröttar ut sig förlorar. Svarar artigt på hans provocerande frågor, som alltid handlar om mig. Han vill överträda min smärtgräns, samtidigt som han själv kan stå skuldfri, för att inte riskera anmälningar. Inget skulle ge denna snubben högre njtuning än att återigen se mig tappa fattningen. Och detsamma gäller mig. Sist gång vann jag. Han dök på mig, men med ett enkelt svar vände jag på steken, och gjorde honom förbannad. Han blev utsatt, och fick bannor. Föll på eget grepp. Denna gången kommer det nog bli oavgjort. Varken han eller jag kommer ge varann nöjet. Och han kommer inte ge sig. Enda raka borde vara ignorans. Men jag är inte för smart för att göra sånt. Det vet du, om du känner mig. Det är min bane, att alltid driva mitt förakt och mina frågor till det bittra slutet. Jag förlorar aldrig. Jag låter mig inte förlora.

Och en sak till. Jag hatar Karate Kid-filmerna. Men repliken passade in. Så döm mig inte. Slyna.

197825

Detta är en officiell varning från LunarStorm. Du har brutit mot LunarStorms Allmänna villkor. Brottet är Olaga våldsskildring. Olaga våldskildring betyder att man beskrivit våld i text eller bild, vilket bryter mot den svenska lagen. Även länkning till plats där detta förekommer är ett brott. Om det återupprepas kan ditt konto stängas ner.

LunarStorm Säkerhet


Detta mail avser anmälan mot Cooking_Nemo
/*
Do not remove this
CommissionId = 197825
*/



Mitt brott? Skrev om självmord i diskusen ”psykiska problem”.


Ringde upp dom direkt jag fick mailet, och frågade vad dom pysslade med.
En kille svarar.

”Hej! Jag fick ett mail från er där ni skriver att jag begått ett brott. Tänkte om du kunde kolla vad det är jag gjort”

”EH? Ok…”

”Ärendenummer 197825”

”197825… Det är du som är Cooking_Nemo?”

”Japp”

”Mm, du har skrivit i en diskus… gjort en olaga våldsskildring”

”Jo, det stod så, men du menar alltså att man inte får beskriva våld i text”

”Ja precis”

”Jaha. Och alla journalister då? Deckarförfattare? Bryter dom mot lagen då?”

”(darrar på rösten) Nej, alltså… dom har ju rätt till det, det ingår ju i deras jobb”

”Men är vi alltså inte alla lika inför lagen? Har dom egna lagar då?”

(”darr) Men alltså, olaga våldskildring är ett brott…”

”Alltså, jag fattar om det är emot era regler eller nånting, men säg då inte att jag begått ett brott. Det är en väldig skillnad. Det är patetiskt, och det är kränkande. Ok?”

”Ja ok då”



Så är det alltså. Det är lätt att skriva nåt som låter farligt, men det finns inga underlag i verkligheten. Skrev följande brev till dom idag:

Hej!

Jag fick ett ganska otrevligt brev från er igår, där det stod följande:

”Detta är en officiell varning från LunarStorm. Du har brutit mot LunarStorms Allmänna villkor. Brottet är Olaga våldsskildring. Olaga våldskildring betyder att man beskrivit våld i text eller bild, vilket bryter mot den svenska lagen. Även länkning till plats där detta förekommer är ett brott. Om det återupprepas kan ditt konto stängas ner.

LunarStorm Säkerhet


Detta mail avser anmälan mot Cooking_Nemo
/*
Do not remove this
CommissionId = 197825
*/”

Detta är ren lögn. Jag har inte brutit mot någon lag. Det är INTE förbjudet att beskriva våld i text eller i bild i Sverige. Detta är inget annat än att nån hos er förväxlat era regler, med Sveriges lagar. Jag skulle kunna skriva mer eller mindre VAD jag vill, så länge det inte är hot eller förtal. Jag kan skriva ”våldtäkt är bra” om jag så ville. Inte för att jag är av den åsikten, eller har den ambitionen, men rent hypotetiskt skulle detta inte vara några problem. Kan hända ni vill förbjuda att man beskriver våld i text på eran SAJT. Detta kan jag förstå till viss del. Men att påstå att jag med flera brutit mot LAGEN... det är inget annat än storhetsvansinne och förtal.

I mailet jag fick fanns det ingen avsändare (modigt), ingen adress man kunde vända sig till om man hade frågor eller synpunkter (ännu modigare) och som grädde på moset så stod det inte vad jag skrivit, vart jag skrivit, när jag skrivit eller hur jag skrivit. Bara att jag begått ett brott.

Vad hade jag då skrivit som var så hemskt? Jag skrev om självmord. I en diskus. Det var mitt ”brott”.
Detta fick jag reda på genom att ringa till er, där killen jag snackade med inte riktigt kunde svara på vad ni menade. Han läste innantill, och sa ”det är ju en olaga våldsskildring”... det var allt. Jag tror det är 1000-tals som dagligen skriver på eran sajt om misshandel, våldtäkter, självmord, mord, terrorism osv, utan att få detta mail. Om en tjej skulle beskriva hur hon blev våldtagen i en diskus, skulle hon då stämplas som brottsling av er? En kille som skriver om hur han misshandlats? Knappast. Det är inget annat än dubbelmoral från eran sida. Men det är som sagt eran sajt, ni kan leka hur mycket dubbelmoralister ni behagar, men när ni anklagar folk för att begå brott, då har ni gått över gränsen.

Hur klarar sig en journalist från att vara kriminell då han ska skriva om våldshändelser?
En deckarförfattare som skriver om en våldtäkt, om ett mord eller självmord borde med eran logik vara en superbrottsling. Eller en filmare, som filmar en våldsscen? En sajt som skriver ”ajabaja inte spamma sådär *rycka i håret*”? Det sistnämnda torde återigen med eran logik göra ER till lika stora brottslingar som undertecknad.

Logiken brister som så många andra gånger på denna sajt. Som jag sa till killen jag pratad med igår, sätt upp vilka regler ni vill (vilket ni också gjort, då man stöter på moralpredikningar, moralkakor, pekande fingrar och ”ajabaja”-skyltar överallt). Men anklaga inte mig för att vara brottsling.

Jag vill ha en skriftlig eller muntlig ursäkt från personen som skickade mailet, lång eller kort ursäkt spelar ingen roll. Samt att anmälan mot mig ogiltigförklaras, och ett löfte om att inte anklaga mig för att vara en brottsling igen, om ni inte kan styrka det. Detta är allt jag kräver, varken mer eller mindre.

Får jag inte detta innan veckan är slut kommer jag att gå till media med detta fallet, och jag tror personligen det skulle vara intressant för dom att få reda på att stora Lunarstorm på daglig basis anklagar ungdomar och övriga för att vara brottslingar, på falska grunder.

Därefter kommer jag under nästa vecka gå till polisen, och anmäla er för förtal.

Mvh/Marcus

2 be continued

Resan till andra sidan

Hopplösheten sköljer över mig. Alla livets dåliga ideer slår ned i mitt kranium, som en örn på en fisk; kanske borde jag skära mig? Kanske borde jag ta livet av mig? Kanske borde jag bli hög på stesolid? Kanske borde jag sjukskriva mig i ett halvår?

Detta är inte tankar. Det är valmöjligheter. Jag ligger i sängen, och funderar allvarligt på var och ett av dessa alternativen.

Att skära mig... nej. För kladdigt, ingen ser det, och sen har man ett fasligt sjå med att dölja ärren.
Självmord... definitivt. Men inte just nu.
Hög på stesolid... Ja. Imorgon. 2 får räcka sålänge.
Sjukskriva mig i ett halvår... Ja. Minst. Fixar även det imorgon.


Skrev ett mail till en gammal vän:

”jag vet inte vad jagf ska ta mig till...*gråter*
klarar inte denna smärtan mer.... jag vill inte leva längre.,, jag kan inte leva med detta längre. jag klarar inte det. det går inte. kan inte.
förstår du?
jag måste dö. jag klara inte av att bära mer smärta.”

Om jag hade städat, skrivit breven, och haft pillrena så hade jag gjort det ikväll.
Men jag har ingetdera. Men klarar inte att leva sålänge jag som jag planerat. Hade tänkt runt 28 år, kanske t.o.m. 30. Men inser nu att jag inte klarar av livet längre. Gör jag det så blir det innan året är slut. Vet att det måste bli med piller. Även om risken finns att man tar för lite och bara ligger där drogad i flera dygn, så är det ändå säkrast, jämfört med alternativen. Det finns inget kvar för mig i detta liv. Jag gör mer nytta i statistiken död, än vad jag gör andandes.

Dead man walking

Japp. Då vaknade man då. 3:00. Pigg som en präst på en söndag. Med ångest som bokstavligt talat gör att jag skakar. Jag vaknar av att jag ligger och skakar. Ingen ide att försöka somna om nu, iallafall inte utan piller. Dumt nog loggar jag in på kräksajten. Det enda som kan få mig i balans nu är ett mail, eller ett gbinlägg. Givetvis finns det inget sånt här. Bara ett muppigt svar från nån som heter thuffi. Jag pallar inte. Klockan 3:00 på natten, somnat med ångest, drömt mardrömmar, vaknat med ångest, och störta rätt in i det blåoranga runkbåset lunarstorm och se nån jävla hårdsubba med långårigt förhållande och som ska försöka lära mig om moral och livet. Det är inte samma värld, fatta. Vi har samma kroppar, vi bor i samma land, men det är inte samma värld. Det går inte att applicera det lyckliga tänkandet på mig. Ni tror ni vet vad ni snackar om, ni tror ni vet lösningen, ni tror ni vet aaaaallting, men ni vet ingenting. Jag har så mycket smärta i mig att varje andetag gör ont. Varje tanke på lycka smärtar. Varje tanke på en ny dag är en pina. Varje bussfärd ett helvete. Varje antydan till kärlek är en mardröm. Ändå fortsätter jag söka närhet hos er. Bara för att bli avvisad. Ignorerad. Jag hatar att sälja min själ till er. Bara för att se när ni trampar sönder den. Bara denna veckan har människa efter människa fått leka med den. Om jag inte sätter ut min själ i skottlinjen, då får jag av er höra ”ja, med DEN inställningen så..”... och om jag gör det så blir jag trampad på. Vänner... är du min vän? Nej, svara inte. Jag vet att du inte är det. Då hade du inte låtit mig må såhär. Jag har fått så mycket skit att jag inte vet vem jag är längre. Blivit lurad så mycket att jag inte klarar detta mer. Detta är bara ord. Men kunde ni se in i min själ, för bara en sekund, så skulle ni förstå. Jag äter, jag sover, jag jobbar. Men jag är död. Helt död på insidan. Kan inte skratta längre. Inte glädjas. Inte hoppas. Inte tro. Jag har dött under flera år. Vem jag en gång var vet jag inte längre.
Jag kan inte känna kärlek mer. Varken känna eller uppleva. Ge eller ta. Det finns bara en väg kvar för mig att gå nu, att ta det sista steget och dö på riktigt. Jag har redan bestämt mig för att det får bli piller. Jag vet bara inte när än, förhoppningsvis innan året är slut. Jag vill inte leva detta liv längre. Och detta liv vill inte leva med mig.

Subway makes me nervous

...people pushing me too far

Var i city idag. Gjorde mitt årliga bio-marathon. 3 filmer på en och samma dag. Gör jag varje sommar. Ensam, i brist på sällskap. Har sett kanske 200 filmer på bio i mina dar. 180 av dom har jag sett ensam. Ändå har jag aldrig vant mig vid det. Det känns fett awkward att sitta där, och se alla andra glida in i par eller grupper. Kan nästan höra deras tankar...”vad är det där för freak”... men å andra sidan tänker dom förmodligen så om mig annars också, might as well få en film till skiten. Dessvärre går det inte att se 3 filmer på ett bräde utan att ett kåt par skall slå sig ned bredvid mig. Redan 3 minuter in i första filmen, Day After Tomorrow, så har jag på högerflanken 2 st 14-åringar som tror sig kunna tungkyssas, klämmer patte och såsmåningom idkar petting med varandra. Jag kan skulle kunna höra fittplasket om jag ansträngde mig. Men det gör jag inte. Dessvärre är filmen en riktig kalkon, och lyckas inte distrahera mig från kräken till en början. Som tur var kickar stesoliden in, och jag kan till slut glömma dom. Hann dock leka med tanken på att börja tafsa på bruden, bara för att se hur länge jag skulle kunna hålla på innan hon insåg att det inte var ursprungshånglet. Film nr 2 är något bättre, men knappt det. Van Helsing. Fritt från kåta fjortisar iallafall. Springer efter den ut och trycker ned en Big Mac med tillbehör, innan det är dags för rond 3. Troja. Bästa filmen på dagen. Trots kåtupplägget för brudarna; Brad Pitt, i gladiatorkostym, blir kär i ett mobboffer. Kan det bli mer våtdröm för motsatta? Bruden bredvid mig visar sig vara ett riktigt känslopaket. Lipar, skrattar och säger ”mm” när hon tycker en replik var bra... nästan som om hon tror sig att skådisarna ska kunna höra henne. Jag tröttnar nog aldrig på tjejers känsloregister. Jag fascineras av det. Beundrar det. Helt ärligt.
Efter en arbetsdag i biomörkret beger jag mig hemmåt. På T-banan har ett ungdsomgäng fullt upp med att vandalisera en godisautomat. 4 killar, och 2 tjejer. På 12-14 år. En pojke ger skiten en hoppspark så att glaset splittras. Ingen runtomkring gör något. Jag går fram till dom, och stirrar på dom i ren aggression. Dom flinar och vänder sig om och går. ”Jävla idioter” muttrar jag lagom högt... blir även lack på omgivningen. Jag skulle inte ha nåt problem alls att kasta killen utför den närliggande trappan, om jag inte var outnumbered. Kanske han slår sig så att nåt slinter rätt i huvudet. Ibland behöver bara en folkmassa nån som triggar dom för att vakna. Jag hoppades kunna vara den, men alla var fegisar. Skit samma. Jag gick och sa till securityn.

Nån dag i sommar skall jag packa ryggsäcken med käk, och åka in till city och spendera en helnatt i tunnelbanan. Bara studera alla freax. Den som läser detta och vill, är härmed inbjuden att delta.

Dagens pucko:

Annizen_no1 F18
(lajv)
Är du en snygg kille i GBG som vill ha ett förhållande maila mig *kram*

Selektiv destruktivitet

Drog från jobbet lite tidigare idag. Vägen till tunnelbanan kantas av nykära, par, kk, 14isar som tror sig kunna kyssa franskt, och diverse Anstaciakopior strategiskt placerade för att ge undertecknad ångest. Dom lyckas. När jag väl dimper ner på ett säte i T-banan är det inte bara det faktum att vagnen förvandlats till en grill, där vi resenärer har tagit kycklingarnas plats, som gör att jag svettas, utan just pga ovannämnda äckliga stickor i ögonen. På vagnen sitter jag tungt framåtlutad, vaggandes, orolig. Om min själv kunde föra ljud hade den låtit som en brunstig jävla svan som desperat tog sina sista plask i ett hav av olja, döendes i abnorm kåthet. Jag lyfter huvudet upp och betraktarna dårarna omkring mig. Lyckligtvis är min vagn fri från Amor och hans båges offer. Där finns en trashig 3-barnsmamma, med magen att döma en 4:e på väg, alternativt ett gravt fetmaproblem. Där finns den spinkiga indiern på 30 +, komplett med Flandersbrillor, loafers och en veckfri skjorta, bredvid honom en likadan till. Ser ut som dom skapats på en jävla fabrik ffs. Bakom dom sitter en gråhårig, bister ensam man, och på andra sidan sitter ett par där det enda som verkar hålla ihop deras ruttnande kroppar är huden.. om ens det. Jag ger dom 1 år. Tops. Bredvid mig sitter två rödhåriga feminister, och jag kan nästan höra hur det frasar om deras armhålor, trots att dom är väl dolda bakom diverse plagg som var populära på 60-talet. Jag ser på alla dessa mönniskor, och frågar mig själv vad fan jag blir så hispig för. Jag ser mig själv som en nolla i ena sekunden. Men här i vagnen är jag kung. Ingen av dessa människorna har sett det jag sett, vet vad jag vet, eller är på väg dit jag är. Ingen av dom har nån framtid. Jag själv är 25 år, singel och har egentligen alla möjligheter i världen. Men jag vet det inte själv, förutom i dessa små stunder då allting blir så påtagligt. När jag skuttat av vagnen har jag redan glömt vem som är kungen. Återigen upptar brudarna mot min vilja mitt synfält. Men jag har iaf lyckats anamma så mkt glädje att jag orkar ta mig hem, och t.o.m stanna för att hyra en film innan. Väl inne i videoaffären har jag en otrolig beslutsångest. Fattar först Fäst Vid Dig, men jag släpper den lika fort; vill inte garva ensam. Igen. Inte ikväll. Våld. Nåt med våld. Ser Irreversible, den utländska filmen med kåtsubstitutet Monic Belluci. Har läst om den. Den ska innehålla en kontroversiell våldtäktsscen. Jag väljer bort även denna; vill inte betala för att se nån brud våldt@s. Hade det vart gratis så är det en annan sak :]. Downloadar skiten kanske. Blir till slut en rulle med Chris Rock och Bernie Mac. Också humor egentligen, men svart humor, vilket är ok en kväll som denna. Jag pyntar, kommer ut, och där har alla partierna infesterat torget med varsin husvagn. Själva står dom där och delar ut broschyrer och annat äckligt till alla stackars förbipasserande. Jag förbereder mig på att möta dom värsta; vänsterpartiet. Funderar i skallen ut vad jag ska säga om nån billig feminist kommer och ska försöka snacka till sig min röst. ”så destruktiv är jag inte” blir det snabbaste svaret, men bevtivlar att dom kommer fatta det roliga i det. Hade vart ännu roligare om man vetat att jag några dagar tidigare medvetet stångat huvudet i duschkaklet i en av mina många ångestattacker, och sedan nekat dom min röst pga att DET var destruktivt. Selektiv destruktivitet. Jag tar istället omvägen, innan jag kan planterar mig på bussen hem.
Kommer hem, ställer in käket i kylen. Jag klarade det. Hela vägen hem. Nu är det bara jag och datorn hela helgen. Inga äckliga par, inga feminister, inga kåtbrudar, bara jag, skräpmat och massa surfande. Stesoliden räcker fram till på måndag, godiset är köpt, filmen isläng i DVDn. Då slår det mig; Jag måste lämna tillbaka skiten imorgon. Så sprack den helgen. Bra Marcus!

Made In Sweden

Vi hade firmafest igår. Eller företagsfest kanske jag ska säga; alla 37 varuhusens personal var samlade på ett ställe, närmare bestämt Skavsta flygfält. 1300 pers totalt. Henrik Schyffert var konferencier, och även om det kändes lite corny att hjälten Henrik Schyffert skulle ödsla tid på vårat företag, så var det en soft insats, och många sköna skämt såklart. Många var härligt politiskt inkorrekta, något som det finns alltför lite av i dagens läge. Efter det var det lekar. I väntan på att stationerna skulle bli lediga satte vi oss på en stock för att vänta, givetvis sätter sig Björn och Maria bredvid mig, normalt har jag inget emot hans sällskap, men jag visste när vi suttit på bussen 1 timme i morse att dom kommer bli ihop under dagen. Instinct. Men när detta skedde hade dom inte kommit så långt än, utan var bara på flirtstadiet, komplett med mjuka leenden och utstuderade frågor. Det räcker för att kittla min ångest. Som om inte det räckte så sätter sig Carro och Jocke på min andra sida, också 2 kollegor, men som varit ihop i 1 år. Kärlek på båda sidor. Pallar inte. Får mindre ångestkänslor, och börjar fundera. Efter det flöt dagen på relativt smidigt, även om ensamheten då och då gjorde sig påmind. Allt folket runt omkring mig fick mig att känna mig ensammare än vad jag gör framför datorn, hemma, själv. Jag kom på mig själv med att seriöst överväga självmordssätt. Helt seriöst. Gick i tur och ordning igenom dom olika klassikerna. ”Pistol…för jobbigt att tjacka, sikta rätt, lära sig skjuta… tänk om jag ångrar mig, då har jag lagt ut 5000 spänn på en picka…”…”Piller… hm… hur många ska man ta då… tänk om jag tar för lite och ligger drogad i flera dagar…”…”…hängning… för creepy…”…”handlederna… tänk om jag ångrar mig… får gå med Tröja hela sommaren”…Funderade även på vilka jag skulle skriva brev till, och om det kanske var ide att skissa på några innan ångesten slukar en helt. Jag skrämdes inte av mina tankar, kände heller ingen skuld mot min familj eller vänner; Mitt liv. Min ångest. Att leva för nån annan torde vara det mest idiotiska skäl nånsin till att inte ta livet av sig. Folk som säger ”men tänk på din familj” är personer som är lyckliga, som inte har nån koll alls vad det handlar om. Går runt i ren panik på området, och mycket riktigt ser jag snart Björn och Maria hålla handen.
Men jag snackade ändå med folk, och dom snackade med mig. Kände nog fler än dom flesta där, i och med att man slavat 3 år för 7 olika varuhus, så har man lärt känna en del dårar, på både gott och ont. Vissa kom t.o.m. fram till mig och sa att mitt arbete underlättat deras, och sa att jag borde få fredspriset. När jag jobbade i Göteborg för 6 månader sen träffade jag bl.a. Robban, en färsk, ambitiös kille på 18 år. Har hjälpt honom med problem och frågor via mailen, vilket är mitt jobb. Men han såg mig nästan som en högre stående varelse. Jag ser själv så på högdjurena ovanför mig, nästan som en kändis. Men känns dumt när det handlar om mig. Men smickrande nevertheless. Han verkade nästan lite chockad över att jag kom ihåg hans namn, och bemödade mig att snacka CS med honom i 15 minuter, även fast bemödade nog är fel ord, då nöjet var lika mkt på min sida; en av många nödvändiga distraheringsmoment när ångesten ligger nära till hands. Fram mot kvällen insåg jag att ångesten obönhörligen var på väg, och jag skulle snart bli smärtsamt medveten om hur långt det var mellan mig hemmets trygga isoleringen. Ingen stesolid plockade jag med mig heller. Jag började därför en kamp mot klockan, som går ut på att supa mig så full jag bara kan. Satsa allt på ett kort. Häver i mig cider efter cider, och som tur var föll fyllan åt rätt håll, och räddade mig återigen från mig själv. Går in i hangaren, då en ridå dras upp. Där står E-Type med crew och sjunger helt rabiat dom första tonerna till Africa. Jobbet hade hyrt fucking E-Type. För exakt 10 år sedan köpte jag och min kompis Tommy tillsammans vår första CD-skiva, Made In Sweden. Och nu står jag här och får se en av mina idoler. Albumet håller fortfarande, och till min förtjusning kör han Russian Lullaby. Han blir den stora räddningen från ångesten den kvällen. Direkt när konserten är slut börjar såklart tankarna igen. Jag bestämmer mig att fort gå till mitt tält, och hoppas på att somna ifrån den. Jag hör hur 80-tals discot börjat bakom ryggen på mig, något som vanligtvis brukar få mig på bra humör när jag är packad, men nu kände jag bara att det var försent. Ångesten var för stark. Precis som livet är försent för mig. Jag somnar in i tankarna på hur omgivningen skulle reagera om jag var död.