Dammsugare med MP3

”Fort! På centraldammsugarna” väser lagerchefen till mig. Jag kollar upp på den stora stapeln av Electrolux centraldammsugaren och sen tillbaka på lagerchefen.

Klockan är 9:00 och butiskchefen har utlyst en tävling bland personalen. Han har gömt en 500-lapp, en stereo och en MP3-spelare på lagret. Den som hittar dom får dom. En tjej hittar 500-lappen direkt. En annan kille hittar stereon strax därpå. Nu är det bara MP3-spelaren kvar, då killen viskandes avslöjar dess position. Det är han som gömt den där. Ingen tänker på att kolla där, allra minst jag. Men när jag tittar upp där, så ser jag en silvrigt blänkande MP3-spelare, likt en silversked högt uppe i ett korpbo. Jag ler lite stelt. Viskar tillbaka ”Jag kan inte med...”, och han stirrar tillbaka med stora ögon. Jag drar mig tyst ur tävlingen, och ställer mig mot väggen med händerna i fickorna. Vill gärna ha en MP3-spelare, men inte på det sättet. Inte med fusk. Minuterna går, och ingen hittar den. Killen väser till mig ”kom igen då för fan!”... jag grimaserar lite inombords. Sen skuttar jag upp på truck-taket, och kniper den. En MP3-spelare rikare, men med ett ideal övergivet. Äh. So? Livet är ett enda långt buttfuck. Nu har jag iaf musik till eländet.

1 timme senare sitter jag surrelaistiskt nog och intervjuar lagerchefens brorsa till en ny tjänst i butiken. Killen ger bra intryck, men en tjej som vi intervjuade veckan innan gav bättre. Därför får hon efter lång beslutsångest jobbet. Känns inte kul att återgälda snubben som gjorde att jag ’vann’ på detta sättet. Han måste ju brytt sig om mig, eftersom han ville att jag skulle få den. Schyst sätt att bjuda igen. Genom att inte anställa hans brorsa.

Väl hemma framkallar jag lite bilder på mig själv från digitalkameran. Jag är grymt o-fotogenisk. Vissa brudar kan ha baksmälla, knullrufs, vara osminkade, och blivit nedtrampade av en hord dromedarer, och ändå se oförskämt bra ut. Det går inte att misslyckas med bilderna. Där lider jag av motsatsen. Kanske är jag grymt självkritisk, men jag fastnar verkligen inte på bild. En jävligt kul sak, som jag upptäcker när jag ser bilderna, är att mitt ansikte avslöjar 2 personligheter. Mitt ena öga hänger lite mer ned än det andra. Vilket gör att ena halvan av mitt ansikte ser jag snäll ut, på det andra ser jag psykopatisk ut. Jag täcker över ena halvan med tummen, och sen andra halvan igen. Glad - psyko - glad -psyko... Vill tro att den ena halvan är Instinct. Frågan är vem som är fulast. Eller som Instinct skulle sagt; frågan är vem som är snyggast. Beats me.