Frälsning inom räckhåll
Testat yoga denna helgen. På Södermalm. Yoga på Södermalm. Släng till mig en sushi och en lathe så är jag fan trendstockholmaren personifierad. Jag, 2 killar och 17 brudar (som var förvånansvärt öppna som sina bäckenproblem) sjöng mantran, gjorde solhälsningar och torterade våra kroppar i största allmänhet. 3 saker blir man smärtsamt medveten om under ett yogapass.
1 Du är jävligt ovig
2 Du är jävligt okoordinerad
3 Dina fötter är skoningslöst exposerade
Läraren och läran är väldigt pedagogiska, varför dom 2 första punkterna mest gapas ut av min egen hjärna. Den tredje var jag väl förberedd på. Hade pluggat på lite om basicyogan flera veckor innan, så jag visste att man skulle vara barfota. Hade dagen till ära unleashat bögen inom mig. Rakat tårna, smort in dom i mandelolja, och dolt mitt nageltrång 2000 med lite plåster signerad Coop Forum. Är jävligt pryd när det gäller nakenhet. Så även fötterna. Idag var tredje och sista dagen. Sedan får man fortsätta kursen om man vill. Men yoga är nog inte svaret på mitt sökande. Frågan är vad som är det. Strosar runt på söder efter passet, med mina tankar som enda sällskap. Har varit här förut. Byggnaderna bär flickors namn. Flickor från förr. Ser Cafe String, där jag för ett år sen åt en hallonpaj med ********. Tokfeministen som jag inbillade mig kunde tycka om mig. Vi träffades på internet. Hon var VD för ett feministforum. Jag var inbiten ickefeminist. Vi tjafsade och bråkade under flera år, innan nån av oss en dag bestämde att vi skulle träffas och se vad den andra var för en dåre. Därav hallonpajen på String. Vi hade några timmar av lugn, matade ankor, pratade längs gatorna, samma gator som jag idag gick på. När vi efter några dagar var tillbaka på internet började käbblet igen. Hon läste min dagbok (som var 10 gånger mer destruktiv än den är idag) och började köra med mig. Även fast hon visste att jag mådde skit, så tryckte hon ner mig i diskussionsforumet. Bad mig ”passa mig” mm. När jag frågade vad hon pysslade med sa hon att vi ändå inte var vänner. Vi hade aldrig varit vänner. Ändå hade hon gråtit ut hos mig åtskilliga gånger om sina problem. Instinct dök upp ganska snabbt. Kallade henne fitta bl.a. varpå jag givetvis blev avstängd från hennes forum. Faktum är att dom inte hade nån sån funktion innan, utan fick införa den pga lilla mig. Mina tankar var hemsökta av hennes förnedran. Ville ha hämnd. Hur kunde hon kasta detta i ansiktet på mig. Att vi inte var vänner. Hon nästan njöt av att säga det. Efter att hon dessutom haft facit till hur jag mådde. Det tog inte många dagar innan jag tog ut min hämnd. Hennes kille sen flera år fanns också på sajten. Gick in i hans gästbok och skrev om hennes otrohetsmisstankar mot honom. Hon hade öppnat sig för mig när han var på hultsfred, och sa irriterat att han ’förmodligen knullade fjortisar’. Jag citerade henne, så både han och hon kunde läsa det. Och avslutade mitt konto. Rättvisa skipad. Skapade några månader efter det ett nytt konto. Hennes förhållande med snubben hade tagit slut. Jag njöt. Njuter fortfarande av tanken på det. Vet ej om det tog slut pga mig. Men skitsamma. Vi var ju ändå ’aldrig vänner’.
Kommer ner till gamla stan. En annan flickas ansikte uppenbarar sig i en tegelvägg. Susanne. Vi har strulat nedanför just den väggen. Inser att hon fortfarande sitter på en del av mitt hjärta. Den slynan. En kärlek dömd att dö från dag ett. Mest en flirt från hennes sida fick jag reda på senare. En liten lek, vid sidan av hennes riktiga pojkvän. Men hon lät mig hållas. Och jag lät mig hållas. Jag behövde hennes leende. Hennes snälla ord. Skakade av mig att jag var andrahandsvalet. Att jag bara var lite förströelse innan hon skulle dumpa mig. Det hade varit hur lätt som helst för mig att förstöra även deras förhållande. Han fanns ju på lunar. Men jag gjorde inget. Inte ens efter att hon lekt färdigt med mig gjorde jag nånting. Älskade henne för mycket för det. Och var helt matt psykiskt efter att hon försvunnit. Hade varken ork eller lust. Några veckor senare såg jag hennes kille på klotterplanket, han skrev frågan ”nå tjejer, vad har ni för favoritställningar...?”. Jag brydde mig inte. Men fann det fascinerande vilken makt jag satt på. Med bara ett mail kunde jag krossa deras förhållande. Antingen om jag mailade till Susanne om hans nätraggande, eller maila till honom, om hennes otrohet. Men jag lät det vara. Det tog ändå slut strax efter det. Det var fritt fram för mig och henne. Men hon valde bort mig. Önskade att jag kunde hata henne. Men det går inte. Inte ens idag. Och jag kan inte skada nån som jag tycker om. Så jag försökte utplåna minnena av henne. Det gick bra, tills jag såg tegelväggen. Och Klara kyrka där vi hade snöbollskrig. Och Åhlens Cafe där vi tog våran första fika. Osv...
Nu är jag luft för henne. Kanske bäst så.
Just som jag går där och som bäst förlorar mig i svunna tider, så rusar en man från gatan fram till mig. Han är uppenbarligen spritt språngande galen.
”Vill du följa med till kyrkan!? Frälsningen är inom räckhåll!!!”
”Tror inte det” svarar jag trött.
Han ger sig inte. Han tar tag i min axel
”Vill du inte frälsas??”
”Jag tar det imorgon istället...” säger jag samtidigt som jag går baklänges ifrån honom.
”Men tänk om du blir påkörd idag? Nu? Och om du dör, vad ska du då säga till herren? Du kommer hamna i helvetet då...!”
”Om jag blir påkörd så blir jag frälst. Och jag kommer till helvetet oavsett...”
Mannen ser lite sur ut,men försvinner snart ur mitt liv till förmån för ännu en gata. Vilken dåre. Ironiskt nog hyr jag på hemvägen Passion Of The Christ. Mel Gibsons epos om Jesus 12 sista timmar. Filmen har anklagats för att vara antisemitisk, dvs judehat. Detta pga allt våld. Vilket är rent bullshit. Det var ju så karlen dog. Dont shoot the messenger. Hur fan kan man bli upprörd över filmen, istället för på våldet som ägde rum? Bli förbannad på att en människa har behandlats så istället. Bli inte sur på nån som återskapat det. Samma sak hände mig i förra veckan då jag skulle ta pendeln hem. Ja, alltså inte att jag fick springa gatlopp med ett kors på ryggen... men i trappan till perrongen står en punkare med fiskedrag i kinden och Doc Martens på fossingarna. Han delar ut flyers. Jag kan se bara ev en snabb blick på honom att det inte kan stå nånting av värde på det pappret som han har. Vad som än står där, så kommer jag inte hålla med. Jag tar pappret, mest för att ha nåt att underhålla mig med på tåget. ”Stoppa rasismen” står det på. Visst, så långt är allt ok. Men varför? Jo, för att en svensk 14-årig kille blivit uppsprättad av en 16-årig invandrare för 1 vecka sen. Nu är punkaren och hans gäng ’rädd’ att det ska bli en ursäkt för rasister och nazister att använda ungen som reklam för sina ändamål, a la Salemfonden. För i helvete! Istället för att dela ut flyers om det meningslösa våldet, eller att pojkar som inte ens fått hår på tårna bär kniv, eller att folk som HAR fått hår på tårna också bär kniv för den delen, eller för att killen som mördats oskyldigt anklagas av förståsigpåare för att vara rasist, så gör dom detta till en rasistkamp. Visa respekt mot killen som dog 66 år för tidigt istället. Dom själva använder ju ungen som reklam i SIN propaganda! Smaklöst. Eller låt iallafall killen kallna i sin grav först innan han ska göras till bricka i ett politiskt spel, som förövrigt säkerligen är en ursäkt för båda sidor att få slåss lite. Rasister och antirasister är som asätare. Så fort nån dött så ska dom använda offret i deras kamp, ordna möten, som dom glatt annonserar för motparten vart dom är, sedan dyker dom upp och må bästa man vinna. Grattis. Fortsätt så så kanske vi har en till knivmördad snart. Då kan jag använda er i MIN kampanj... ”använd kondom” ska aset heta.
1 Du är jävligt ovig
2 Du är jävligt okoordinerad
3 Dina fötter är skoningslöst exposerade
Läraren och läran är väldigt pedagogiska, varför dom 2 första punkterna mest gapas ut av min egen hjärna. Den tredje var jag väl förberedd på. Hade pluggat på lite om basicyogan flera veckor innan, så jag visste att man skulle vara barfota. Hade dagen till ära unleashat bögen inom mig. Rakat tårna, smort in dom i mandelolja, och dolt mitt nageltrång 2000 med lite plåster signerad Coop Forum. Är jävligt pryd när det gäller nakenhet. Så även fötterna. Idag var tredje och sista dagen. Sedan får man fortsätta kursen om man vill. Men yoga är nog inte svaret på mitt sökande. Frågan är vad som är det. Strosar runt på söder efter passet, med mina tankar som enda sällskap. Har varit här förut. Byggnaderna bär flickors namn. Flickor från förr. Ser Cafe String, där jag för ett år sen åt en hallonpaj med ********. Tokfeministen som jag inbillade mig kunde tycka om mig. Vi träffades på internet. Hon var VD för ett feministforum. Jag var inbiten ickefeminist. Vi tjafsade och bråkade under flera år, innan nån av oss en dag bestämde att vi skulle träffas och se vad den andra var för en dåre. Därav hallonpajen på String. Vi hade några timmar av lugn, matade ankor, pratade längs gatorna, samma gator som jag idag gick på. När vi efter några dagar var tillbaka på internet började käbblet igen. Hon läste min dagbok (som var 10 gånger mer destruktiv än den är idag) och började köra med mig. Även fast hon visste att jag mådde skit, så tryckte hon ner mig i diskussionsforumet. Bad mig ”passa mig” mm. När jag frågade vad hon pysslade med sa hon att vi ändå inte var vänner. Vi hade aldrig varit vänner. Ändå hade hon gråtit ut hos mig åtskilliga gånger om sina problem. Instinct dök upp ganska snabbt. Kallade henne fitta bl.a. varpå jag givetvis blev avstängd från hennes forum. Faktum är att dom inte hade nån sån funktion innan, utan fick införa den pga lilla mig. Mina tankar var hemsökta av hennes förnedran. Ville ha hämnd. Hur kunde hon kasta detta i ansiktet på mig. Att vi inte var vänner. Hon nästan njöt av att säga det. Efter att hon dessutom haft facit till hur jag mådde. Det tog inte många dagar innan jag tog ut min hämnd. Hennes kille sen flera år fanns också på sajten. Gick in i hans gästbok och skrev om hennes otrohetsmisstankar mot honom. Hon hade öppnat sig för mig när han var på hultsfred, och sa irriterat att han ’förmodligen knullade fjortisar’. Jag citerade henne, så både han och hon kunde läsa det. Och avslutade mitt konto. Rättvisa skipad. Skapade några månader efter det ett nytt konto. Hennes förhållande med snubben hade tagit slut. Jag njöt. Njuter fortfarande av tanken på det. Vet ej om det tog slut pga mig. Men skitsamma. Vi var ju ändå ’aldrig vänner’.
Kommer ner till gamla stan. En annan flickas ansikte uppenbarar sig i en tegelvägg. Susanne. Vi har strulat nedanför just den väggen. Inser att hon fortfarande sitter på en del av mitt hjärta. Den slynan. En kärlek dömd att dö från dag ett. Mest en flirt från hennes sida fick jag reda på senare. En liten lek, vid sidan av hennes riktiga pojkvän. Men hon lät mig hållas. Och jag lät mig hållas. Jag behövde hennes leende. Hennes snälla ord. Skakade av mig att jag var andrahandsvalet. Att jag bara var lite förströelse innan hon skulle dumpa mig. Det hade varit hur lätt som helst för mig att förstöra även deras förhållande. Han fanns ju på lunar. Men jag gjorde inget. Inte ens efter att hon lekt färdigt med mig gjorde jag nånting. Älskade henne för mycket för det. Och var helt matt psykiskt efter att hon försvunnit. Hade varken ork eller lust. Några veckor senare såg jag hennes kille på klotterplanket, han skrev frågan ”nå tjejer, vad har ni för favoritställningar...?”. Jag brydde mig inte. Men fann det fascinerande vilken makt jag satt på. Med bara ett mail kunde jag krossa deras förhållande. Antingen om jag mailade till Susanne om hans nätraggande, eller maila till honom, om hennes otrohet. Men jag lät det vara. Det tog ändå slut strax efter det. Det var fritt fram för mig och henne. Men hon valde bort mig. Önskade att jag kunde hata henne. Men det går inte. Inte ens idag. Och jag kan inte skada nån som jag tycker om. Så jag försökte utplåna minnena av henne. Det gick bra, tills jag såg tegelväggen. Och Klara kyrka där vi hade snöbollskrig. Och Åhlens Cafe där vi tog våran första fika. Osv...
Nu är jag luft för henne. Kanske bäst så.
Just som jag går där och som bäst förlorar mig i svunna tider, så rusar en man från gatan fram till mig. Han är uppenbarligen spritt språngande galen.
”Vill du följa med till kyrkan!? Frälsningen är inom räckhåll!!!”
”Tror inte det” svarar jag trött.
Han ger sig inte. Han tar tag i min axel
”Vill du inte frälsas??”
”Jag tar det imorgon istället...” säger jag samtidigt som jag går baklänges ifrån honom.
”Men tänk om du blir påkörd idag? Nu? Och om du dör, vad ska du då säga till herren? Du kommer hamna i helvetet då...!”
”Om jag blir påkörd så blir jag frälst. Och jag kommer till helvetet oavsett...”
Mannen ser lite sur ut,men försvinner snart ur mitt liv till förmån för ännu en gata. Vilken dåre. Ironiskt nog hyr jag på hemvägen Passion Of The Christ. Mel Gibsons epos om Jesus 12 sista timmar. Filmen har anklagats för att vara antisemitisk, dvs judehat. Detta pga allt våld. Vilket är rent bullshit. Det var ju så karlen dog. Dont shoot the messenger. Hur fan kan man bli upprörd över filmen, istället för på våldet som ägde rum? Bli förbannad på att en människa har behandlats så istället. Bli inte sur på nån som återskapat det. Samma sak hände mig i förra veckan då jag skulle ta pendeln hem. Ja, alltså inte att jag fick springa gatlopp med ett kors på ryggen... men i trappan till perrongen står en punkare med fiskedrag i kinden och Doc Martens på fossingarna. Han delar ut flyers. Jag kan se bara ev en snabb blick på honom att det inte kan stå nånting av värde på det pappret som han har. Vad som än står där, så kommer jag inte hålla med. Jag tar pappret, mest för att ha nåt att underhålla mig med på tåget. ”Stoppa rasismen” står det på. Visst, så långt är allt ok. Men varför? Jo, för att en svensk 14-årig kille blivit uppsprättad av en 16-årig invandrare för 1 vecka sen. Nu är punkaren och hans gäng ’rädd’ att det ska bli en ursäkt för rasister och nazister att använda ungen som reklam för sina ändamål, a la Salemfonden. För i helvete! Istället för att dela ut flyers om det meningslösa våldet, eller att pojkar som inte ens fått hår på tårna bär kniv, eller att folk som HAR fått hår på tårna också bär kniv för den delen, eller för att killen som mördats oskyldigt anklagas av förståsigpåare för att vara rasist, så gör dom detta till en rasistkamp. Visa respekt mot killen som dog 66 år för tidigt istället. Dom själva använder ju ungen som reklam i SIN propaganda! Smaklöst. Eller låt iallafall killen kallna i sin grav först innan han ska göras till bricka i ett politiskt spel, som förövrigt säkerligen är en ursäkt för båda sidor att få slåss lite. Rasister och antirasister är som asätare. Så fort nån dött så ska dom använda offret i deras kamp, ordna möten, som dom glatt annonserar för motparten vart dom är, sedan dyker dom upp och må bästa man vinna. Grattis. Fortsätt så så kanske vi har en till knivmördad snart. Då kan jag använda er i MIN kampanj... ”använd kondom” ska aset heta.
posted by Lita at 2:13 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home