Imse Vimse Spindel

Sov 12 timmar inatt. Vaknade trött. Måste lägga av med stilnocten. Eller Still Knocked. Vaknade dock rätt rejält när jag öppnade dörren, för där satt en spindel och värmde sig. Mitt på tröskeln. Nu är jag förvisso skraj för spindlar från början. Det är en sjuk skapelse, som inte borde finnas. 8 ben...vad är DET om? Jag kan knappt hålla koll på 2. Men detta var ingen vanlig spindel. Det var en stor jävla XXL-arachnoid, som inte kan kommit ifrån någon annanstans än Tjernobyl. Inte ens gud kan ha proddat detta as. Den var lika stor som undersidan på en kopp. Jag ryggar tillbaka direkt. Flera meter. Står kallsvettig upptryckt mot väggen på andra sidan hallen och svär. Svär i panik. I efterhand önskade att jag hade spelat in mig själv, inte bara för synen av en vuxen man på 185 cm vettskrämd av en spindel, utan för alla fantasifulla svordomar man kommer på. Tror ”Fitta och bananskal” var den jag sa mest. Klockan tickar, och bussen för att hinna i tid till jobbet har nyss gått. Jävla spindel. 428 trösklar i Kärrdal, så väljer han min. Inser att jag kan stå där till domedagen, vilket ioförsig tode vara idag, för nån av oss. Så jag sträcker mig efter ett reklamblad för bantningsmedel som legat kvar på hallgolvet, smyger mig försiktigt fram och skyfflar iväg honom. 3 meter ut i farstun far han. Ha! Problem solved. Trodde jag. Men icke. Han gör en tvärnit, och springer rakt mot mig. det aset ska ramma mig. Jag hör t.o.m. när han springer, så stor är han. Och ljudet förstärks av den tomma farstun... ”tapptapptapp”. Med ett flickaktigt tjut kastar jag mig åt sidan. Men Spidde stannar inte på tröskeln denna gången. Han har större mål. Mitt sovrum. Han stannar blixtstilla mitt på golvet. Nu är det kört. Nu kan jag inte gå. Jag måste ta tjuren vid hornen. Eller spindeln vid benen i detta fallet. Om jag går nu, så vem vet vad han är när jag kommer hem. Eller vem vet om spindeln är en Shelob. Och kanske lägger ägg och skit. Har sett Arachnophobia. Jag vet nog vad som kan hända. Innan man vet ordet av så ligger man upphängd i vinkällartaket i spunnet socker med dålig smak. Sätter handen på skrevet. Nope, ingen stake där. Ringer till fastighetsexpeditionen. Vad spindeln gör då, är att han börjar röra på sig. Nästan som om han vet vad som komma skall. Han fortsätter sin kurs, och utforskar området under sängen. Jag måste följa honom hela tiden. Släpper jag honom för en sekund, så är det kört. Då måste jag flytta. Till min stora glädje svarar dom, trots att klockan är 6:30... Knappt hinner tjejen svara, innan jag paniskt vräker ur mig ”Hej jag bor på solbergsvägen 22 och har en stor jävla spindel i mitt rum... alltså det är ingen vanlig spindel detta aset... tror fan han är colombiansk. Kan inte lämna honom här, måste ha hjälp!!!”. Hon håller sig för skratt, och skickar dit en vaktmästare, som jag hinner med att ringa både en och 2 gånger innan han är där. Inser att jag förmodligen kommer tappa bort honom om han dröjer mycket längre. Får en ide. Om jag tar en spann, så kan han inte gå nånstans. Sagt och gjort. Tömmer en hink med diverse oanvända rengöringsprodukter, och tar honom i sikte. Nu är det duell. Smack, så var han fångad. Men terrorn slutar inte där. Under den vita hinken, så gör hans siluett att han ser 3 gånger så stor ut. Och allt är ett enda långt brrande till det äntligen plingar på. Där står en flinandes 40-talist med en spade i den ena handen, och en skurtrasa i den andra. Jag förklarar mitt skräckscenario, och brer t.o.m på lite grann om hans storlek. Vaktis verkar inte tro på mig. Men skitsamma. Nu ska jag äntligen bli kvitt spindeln. Vi går igenom lite strategier, den mest rabiata är att låta dammsugaren suga upp honom, men jag nobbar den iden ganska snabbt. Han skulle bara äta sig ur dammsugaren dubbelt så förbannad. Vi kör istället på att så fort jag lyft hinken, så ska han kasta trasan på honom, och därefter klubba ihjäl honom. Vi står i position, och räknar ner från 3. På 3 lyfter jag hinken, och vaktis, som skulle ansvara för trasan, backar faktiskt ett steg... ”var han SÅ jävla stor....fy fan det var det värsta!!”, utbrister han. Även om jag ler lite åt att jag nu är betrodd, så är min största hjärtefråga att bli av med krypet. Vaktis kastar trasan på honom, och tar sedan sin spade och dunkar till. Han lyfter försiktig bort trasan, och tamigfan om inte han ändå lever. Nu har han dessutom fått upp farten och springer. ”Tapptapptapptapp...”. På nytt kastas trasan, och han får 3 nya slag på sig. Vi lyfter, och även om han nu är lite groggy ,så springer han fortfarande som om det inte fanns någon morgondag,. Vilket det ju inte gör för honom heller. Tredje gången gillt åker trasan på, och nu står jag inte längre passiv. I ren fruktan hoppar jag på trasan, stampar, studsar och gnider. Vi lyfter, och nu är han död. Hans kropp är utsmetad, hans blod och ben hänger i en slemmig sträng mellan trasan och golvet, likt osten på en pizzaslice. En timme försenad knatar jag iväg till jobbet. Imorgon blir det regn.