Sunday, October 17, 2004

My preciousss

Fest igår. Full som en alika blev jag. 20 dyngraka pers i en liten etta. Ångesten var lika oundviklig som vintern. Ändå hjälpte all alkohol till att mildra den. Men nånstans i mitten av festen fick jag panik. Insåg att alla pratade med nån utom jag. Fick en känsla i bröstet som när man hoppar från en hög höjd. Lät dock inga av mina demoner sprida sig till ansiktet. Jag satt med ett självsäkert leende och slurkade öl. Inte så att jag var ensam hela kvällen. Det fanns alltid något eller nåt att prata med. Grejen var att allting blev så ytligt. Det handlar ofta om att marknadsföra sig själv kom jag på. Precis som i övriga livet. ”Se på mig, jag är full”, ”Se på mig, jag har druckit 18 öl och har ändå kontroll”, 2Se på mig jag har inte druckit nånting”, ”Se på mig jag är roligast”, ”Se på mig, jag har en flickvän som kan suga en golfboll genom en trädgårdsslang”. Många av folken jag pratade med föraktade mig. Jag såg det i deras ögon, i deras sätt att prata. Jag önskade att jag inte brydde mig. Att det rann av mig som vatten på ett negerhuvud. Jag kunde inte vinna. Ville inte ens vara med. Så jag smet min vana trogen ut innan klockan klämtat 1. Med samma balans och seriösa intryck som en enbent gås intog jag Rotebros mörka tysta gator och drog mig hemmåt. I hjärnan är jag nån helt annanstans. Jag är på mitt eget ställe. Jag är i en röd stuga, belägen vid en sjö, mitt i den svenska vildmarken. Jag sitter på trappan och skissar på ritningar av mitt nya växthus, med min fru lutandes mot min axel, och ser mina döttrar leka på gräset framför. Jag har placerat drömmen så långt in i hjärnbalken att Ingen kommer åt mig där. Ingen ångest i världen når dit. Det är min mur. Min verklighetsflykt. Mitt sätt att hantera demonerna. My preciousss.

0 Comments:

Post a Comment

<< Home