Kemp 44
”Idag har jag och min Thomas varit ihop i 2 år” stod det på lajv.
So?
Ska jag göra vågen? Eller säga grattis med versaler och 3 utropstecken, som dom andra gjorde i hennes gästbok. Vad exakt är det att säga grattis till? Konstant knulla, krama och dela utgifter i 2 år. Presenter, snälla ord, hålla handen. Är det en prestation av nåt slag? Är det JOBBIGT att vara ihop med nån man älskar?
Flickan var 20 bast. Allting är så naivt. Folk dumpar varandra till höger och vänster. Folk är otrogna, folk skaffar oönskade barn, folk skiljer sig, folk sviker, folk satsar inte. Chansen att hon och hennes Thomas ska uthärda 2 år till är minimal. Förhållanden håller aldrig idag. Så är det. Lust att be henne lajva om Thomas efter 30 år. DÅ kan jag säga grattis. Om jag ens själv är i livet för att se dyngan då.
Anmälde VBY Öppenpsyk för ett tag sen. Som tur är har jag fått en riktigt snäll kontakt på patientnämnden, som är en slags advokat för mig. Tyvärr har väl VBY inte fattat allvaret riktigt, utan försöker bara skydda sin egen rumpa. Minns att jag i ren desperation över mig själv verkligen bad i luren om att dom skulle ta emot mig. ”läkarbrist..” sa dom kort. Thats all.Men när patientnämnden ringde dom, så sa dom ”Jaa, men vi tänkte bara på Marcus, att det var bäst för honom att komma till sitt gamla sjukhus...!”. Så lät det inte när jag pratade med dom. Nu har min kontakt äntligen lyckats tjata till mig en tid. Trots att det nyss ”helt enkelt inte finns några läkare förrän till hösten och detta måste du förstå...”. Märkligt.
Men tid och tid förresten. Jag fick en läkare som jag försökte komma i kontakt med. Går inte. Har lämnat meddelande, både på telefonsvararen och till receptionisten. Dessutom lovade hon att själv kontakta honom och höra av sig till mig. Det var en vecka sen. En evighet när man har panikångest. Och inga tecken på att han överhuvudtaget kommer höra av sig. Och gör han det så är väl min nya tid om en månad.Medicinen var även den på upphällning tack vare att ärendet dragit ut på tiden. Kontakten hade lyckats få dom att ringa mig för att fixa ett E-recept. Dom ringer till min mobil, och eftersom jag har händerna fulla ber jag en polare svara. En finsk sjuksköterska pratskriker ut sitt ärende.”HEJ JAG JOBBAR PÅ VBY ÖPPENSPYKIATRISKA VUXENAVDELNING JAG HAR FÖRSTÅTT ATT DU BEHÖVER MEDICIN!!!!!”Polaren grimaserar lite åt hennes ljudnivå och klumpighet och räcker mig luren.Diskret liksom. Hon kan FRÅGA om det är Marcus hon pratar med. Sedan kan man FRÅGA om den personen kan prata. Det kunde jag inte. Men hon frågade som sagt aldrig.”Ja, det är Marcus?””HEJ JAG JOBBAR PÅ VBY ÖPPENSPYKIATRISKA VUXENAVDELNING JAG HAR FÖRSTÅTT ATT DU BEHÖVER MEDICIN!!!!! VILKA MEDICINER BEHÖVER DU?????”Polaren står fortfarande 2 meter ifrån mig. Jag försöker komma på vilka mediciner man kan nämna som han inte hört talas om. Jag behöver ju Stesolid, Stilnoct och Remeron. Remeron är väl det som är säkrast.”Remeron...” säger jag hatiskt.
Underbart. På så kort tid har VBY ställt till så mycket. Hade dom varit bagare hade dom väl lagt makrill på hallongrottorna.
Morsan ringde idag. Har undvikit henne i snart en månad. Och givetvis får jag genast bittert ångra att jag svarade.”Vad har du varit?? Vad händer, hur mååår du?” säger hon våpigt. Tror at hon kan mäjka upp alla åren genom att plötsligt börja bry sig. Men jag vet hur hennes bry ser ut. Det är lika tunt som brinnande silke.”Mår dåligt, bla bla får ingen hjälp bla bla patientnämnden bla bla medicinerna slut bla bla panikattacker 2-3 gånger om dagen...” säger jag hastigt och låter besvärad, vilket jag ju är.Genast blir hon hispig och ska försöka hjälpa igen. 10 år försent bitch. Hon är så trögfattad. Får förklara samma sak om och om igen. När jag säger för tredje gången att jag inte får nån hjälp, DÅ kopplar hon. När jag säger för trejde gången att medicinerna är slut, DÅ kopplar hon. Och då ska hon minsann ringa dom, och jag måste ju ha min medicin osv osv.
Men jag vill inte köpa min medicin. Den funkar inte som den ska. Jag får feta aggressionsutbrott, och mår ändå ganska piss, trots att den ska förebygga sånt. Plus att jag får massa biverkningar som hetsätande. Jag vill diskutera en ny medicin så fort jag får träffa en goddamn läkare. Men det känns mer och mer som en dröm för varje vecka som går utan att dom hör av sig.Jag tänker INTE gå och hämta ut det dyra remeronet när jag ändå kanske ska sluta använda det snart.Morsan blir alltmer hispigare, och jag väser åt henne att hon bara gör saken värre. Mår bara sämre när hon ringer. Jag kan må ganska bra, men så fort hon börjar hispa sig, så får jag ångest. Förklarar även att det är första dagen på min semester på 2 år, och hon har just börjat förstöra den. Säger åt henne att inte ringa nån läkare, att inte bry sig, och inte ringa mig sålänge hon ska hetsa upp sig. Lägger på luren i örat på henne och tar en dusch.
”Förr i tiden gifte man sig först när man lärt känna varandra. Idag skiljer man sig när man lärt känna varandra”
So?
Ska jag göra vågen? Eller säga grattis med versaler och 3 utropstecken, som dom andra gjorde i hennes gästbok. Vad exakt är det att säga grattis till? Konstant knulla, krama och dela utgifter i 2 år. Presenter, snälla ord, hålla handen. Är det en prestation av nåt slag? Är det JOBBIGT att vara ihop med nån man älskar?
Flickan var 20 bast. Allting är så naivt. Folk dumpar varandra till höger och vänster. Folk är otrogna, folk skaffar oönskade barn, folk skiljer sig, folk sviker, folk satsar inte. Chansen att hon och hennes Thomas ska uthärda 2 år till är minimal. Förhållanden håller aldrig idag. Så är det. Lust att be henne lajva om Thomas efter 30 år. DÅ kan jag säga grattis. Om jag ens själv är i livet för att se dyngan då.
Anmälde VBY Öppenpsyk för ett tag sen. Som tur är har jag fått en riktigt snäll kontakt på patientnämnden, som är en slags advokat för mig. Tyvärr har väl VBY inte fattat allvaret riktigt, utan försöker bara skydda sin egen rumpa. Minns att jag i ren desperation över mig själv verkligen bad i luren om att dom skulle ta emot mig. ”läkarbrist..” sa dom kort. Thats all.Men när patientnämnden ringde dom, så sa dom ”Jaa, men vi tänkte bara på Marcus, att det var bäst för honom att komma till sitt gamla sjukhus...!”. Så lät det inte när jag pratade med dom. Nu har min kontakt äntligen lyckats tjata till mig en tid. Trots att det nyss ”helt enkelt inte finns några läkare förrän till hösten och detta måste du förstå...”. Märkligt.
Men tid och tid förresten. Jag fick en läkare som jag försökte komma i kontakt med. Går inte. Har lämnat meddelande, både på telefonsvararen och till receptionisten. Dessutom lovade hon att själv kontakta honom och höra av sig till mig. Det var en vecka sen. En evighet när man har panikångest. Och inga tecken på att han överhuvudtaget kommer höra av sig. Och gör han det så är väl min nya tid om en månad.Medicinen var även den på upphällning tack vare att ärendet dragit ut på tiden. Kontakten hade lyckats få dom att ringa mig för att fixa ett E-recept. Dom ringer till min mobil, och eftersom jag har händerna fulla ber jag en polare svara. En finsk sjuksköterska pratskriker ut sitt ärende.”HEJ JAG JOBBAR PÅ VBY ÖPPENSPYKIATRISKA VUXENAVDELNING JAG HAR FÖRSTÅTT ATT DU BEHÖVER MEDICIN!!!!!”Polaren grimaserar lite åt hennes ljudnivå och klumpighet och räcker mig luren.Diskret liksom. Hon kan FRÅGA om det är Marcus hon pratar med. Sedan kan man FRÅGA om den personen kan prata. Det kunde jag inte. Men hon frågade som sagt aldrig.”Ja, det är Marcus?””HEJ JAG JOBBAR PÅ VBY ÖPPENSPYKIATRISKA VUXENAVDELNING JAG HAR FÖRSTÅTT ATT DU BEHÖVER MEDICIN!!!!! VILKA MEDICINER BEHÖVER DU?????”Polaren står fortfarande 2 meter ifrån mig. Jag försöker komma på vilka mediciner man kan nämna som han inte hört talas om. Jag behöver ju Stesolid, Stilnoct och Remeron. Remeron är väl det som är säkrast.”Remeron...” säger jag hatiskt.
Underbart. På så kort tid har VBY ställt till så mycket. Hade dom varit bagare hade dom väl lagt makrill på hallongrottorna.
Morsan ringde idag. Har undvikit henne i snart en månad. Och givetvis får jag genast bittert ångra att jag svarade.”Vad har du varit?? Vad händer, hur mååår du?” säger hon våpigt. Tror at hon kan mäjka upp alla åren genom att plötsligt börja bry sig. Men jag vet hur hennes bry ser ut. Det är lika tunt som brinnande silke.”Mår dåligt, bla bla får ingen hjälp bla bla patientnämnden bla bla medicinerna slut bla bla panikattacker 2-3 gånger om dagen...” säger jag hastigt och låter besvärad, vilket jag ju är.Genast blir hon hispig och ska försöka hjälpa igen. 10 år försent bitch. Hon är så trögfattad. Får förklara samma sak om och om igen. När jag säger för tredje gången att jag inte får nån hjälp, DÅ kopplar hon. När jag säger för trejde gången att medicinerna är slut, DÅ kopplar hon. Och då ska hon minsann ringa dom, och jag måste ju ha min medicin osv osv.
Men jag vill inte köpa min medicin. Den funkar inte som den ska. Jag får feta aggressionsutbrott, och mår ändå ganska piss, trots att den ska förebygga sånt. Plus att jag får massa biverkningar som hetsätande. Jag vill diskutera en ny medicin så fort jag får träffa en goddamn läkare. Men det känns mer och mer som en dröm för varje vecka som går utan att dom hör av sig.Jag tänker INTE gå och hämta ut det dyra remeronet när jag ändå kanske ska sluta använda det snart.Morsan blir alltmer hispigare, och jag väser åt henne att hon bara gör saken värre. Mår bara sämre när hon ringer. Jag kan må ganska bra, men så fort hon börjar hispa sig, så får jag ångest. Förklarar även att det är första dagen på min semester på 2 år, och hon har just börjat förstöra den. Säger åt henne att inte ringa nån läkare, att inte bry sig, och inte ringa mig sålänge hon ska hetsa upp sig. Lägger på luren i örat på henne och tar en dusch.
”Förr i tiden gifte man sig först när man lärt känna varandra. Idag skiljer man sig när man lärt känna varandra”
0 Comments:
Post a Comment
<< Home